Allt är oss givet

Hon sover nästan, hopkrupen ligger hon där i sängen utan täcket. Hon fryser lite och försiktigt lägger jag på täcket igen. Hon vaknar till och tar tag i täcket och sveper det tätt omkring sig. Sen sover hon strax, lugna trygga andetag.
Och jag står stilla en stund, uppfylld av stor tacksamhet.

Jag tänker att detta inte är en självklarhet. Jag tänker på alla mödrar som inte ens har ett varmt och torrt täcke att svepa om sitt barn. Jag tänker på kvinnan som låg och sov på en planka på gatan med sitt barn i famnen.
Att se sitt barn frysa och hungra, vilken smärta. Att vilja men inte kunna ge det barnet behöver. Det måste vara något av det värsta. Jag har svårt att föreställa mig det, visst har vi det knapert, men mat har vi alltid haft. Men det rycker närmare, svälten och fattigdomen är inte så långt borta som förr. Jag läste i tidningen om att Röda Korset varnar för upplopp och oroligheter till följd av den ekonomiska krisen. Människor har helt enkelt svårt att skaffa mat.

Hotfulla moln tornar upp sig.
Det självklara är aldrig självklart. Allt är oss givet.