onsdag 9 november 2011

Skuldkrisen; reflektion och analys.

Jag har länge tänkt skiva ett inlägg om den pågående skuldkrisen. Jag följer det grekiska dramat, ja hela Europas drama med ett för mig oväntat stort intresse. Jag brukar för det mesta hoppa över ekonomi- och näringslivssidor i tidningarna det är ju så erbarmerligt tråkigt, men nu läser jag både det ena och andra.
Det är ingen uppmuntrande läsning;
"Faller euron, faller Europa" (Merkel)
"Vi är i ett historiskt skede, vi är i en tidsperiod man kommer att tala om i hundra år"(Borg)

Det är ganska tunga uttalande, av ganska tunga personer och det värsta är att jag tror att dom har rätt. Man vill ju inte vara någon undergångsprofet men inte ser det så ljust ut. För ett tag sedan såg jag en dokumentär om hur barn hade upplevt 2:a världskriget, den var så klart hemsk, ja fruktansvärd. Precis efter att jag sett klart den gick jag in på svt.se och möttes av rubriken: "Den värsta krisen sedan 2:a världskriget". Det kändes obehagligt.
Fred och stabilitet är ingen självklarhet, inget vi bara kan ta för givet.
Skuldkrisen skapar stora spänningar länder emellan. I en intervju idag på svt.se får Borg följande fråga:
Håller EU på att spricka upp i en nordlig och en sydlig dimension?
-Det går en nord-sydlig konfliktlinje i EU, nu gäller det att man håller emot den. Det är också så att man börjar bli alltmer trött på varandra. Man är trött på att höra ursäkterna från de sydliga länderna som inte orkar göra reformer och de sydeuropeiska länderna är trötta på att höra de här predikningarna om att de måste skärpa sig och spara.

Vad som kommer att ske återstår att se. Någon snabb lösning lär det ju knappast bli, men förhoppningsvis på lång sikt, och då pratar vi 10-15 år, det är iallafall vad jag tror. Man kan ju omöjligt trolla bort alla länders skulder och det tar tid att jobba sig ur detta!

Idag läste jag en mycket intressant artikel i Axess om skuldkrisen och orsakerna till den, "Normlösheten förklarar krisen" av Nima Sanandaji och Tino Sanandaji
(Klicka på rubriken så kommer du direkt till hela artikeln)
Det är en lång artikel men helt klart läsvärd! Försvagade normer i samhället anges som en orsak till krisen. Det är ju en rimlig förklaring tycker jag. Författarna ser ett samband mellan normer och ekonomiskt beteende. Ett exempel som tas är de baltiska ekonomierna, som drabbades mycket hårt av finanskrisen. De har trots allt lyckats återhämta sig "genom att dra åt svångremmen och ta tuffa beslut istället för att skjuta upp problemen eller skjuta över dem på de andra EU-medlemmarna."

Se och lär Grekland! Det handlar om att bita i det sura äpplet och inte stå och skrika och gnälla som en treåring!

Författarna skönmålar dock Sveriges läge en aning, visst har vi varit betydligt ansvarsfullare med våra finanser och det finns fortfarande en hög arbetsmoral, men vi ska nog akta oss för att tro att vi inte har några problem.
Normer som tidigare var självklara i Sverige, har sakta men säkert luckratas upp här också. Var och varannan dag läser man om bidragsfusk som rör miljonbelopp och så länge det får fortgå undergrävs hela systemet. Varför ska jag vara ärlig och göra rätt för mig när ingen annan gör det? Här gäller det att roffa åt sig.
När tillräckligt många tänker så går det lätt utför och jag undrar om vi inte redan är där eller iallafall på väg dit. Synen på att låna har också förändrats dramatiskt i Sverige. Idag är svenska hushåll belånade upp över öronen. Man köper dyra bostäder som man sen inte ens amorterar på! Det har länge talats om en bostadsbubbla och det lär det ju vara. När den sen förr eller senare spricker eller pyser ihop, kan det bli stor ekonomiska problem, både för enskilda och för landet.

I smärtan Kroppen skriker bryts sönderdelas mals ner Utspänd i natten Vänder blicken  mot smärtornas man Ögonblicket  när nöd blir till nåd