Uppdrag granskning om barnfattigdom.

Jag såg "Uppdrag granskning " igår på Svtplay om barnfattigdom. De senaste åren har det skrivits mycket om barnfattigdom och att det blir allt svårare för barnen i Sverige. Men efter att ha sett programmet visar det sig att de siffror som Rädda barnen slänger sig med inte har något egentligt underlag. Enligt Rädda barnen lever ca 220 000 barn i Sverige i fattigdom.

I samband med Almedalsveckan 2011 lanserade Rädda barnen kampanjen Black. Kampanjen skulle lyfta frågan om fattiga barn i Sverige. I kampanjen ingick bland annat en kort film där det framställs att 220 000 barn inte kan äta sig mätta och inte har tillräckligt med kläder.
Kampanjen lyckades mycket väl. Håkan Juholt ägnade en stor del av sitt tal i Almedalen åt att prata om barnfattigdomen och mediarapporteringen om barnfattigdom ökade markant.
Ett lyckat drag! Problemet vara bara att siffrorna inte var sanna.
I inslaget blir det mer än pinsamt när Janne pressar Rädda barnen generalsekreterare Elisabeth Dahlin. Även andra barnrättsorganisationer har missvisande siffror, som de själva inte kan svara på vad de fått ifrån.

Vad ska man då säga om detta? Ja, anledningen till att de överdrivna siffrorna torde vara att lyfta frågan om fattigdom i Sverige och få ett genomslag i media. Att man valde att överdriva handlar troligtvis om att man anser sig arbeta för en god sak, enligt devisen; målet helgar medlet. Detta är olyckligt och undergräver helt förtroendet för dessa organisationer.
En annan anledning kan vara att det fanns någon form av samarbete mellan Rädda barnen och sossarna. Detta är givetvis spekulationer och inget jag har belägg för, men det är ju helt klart att Rädda barnens rapport och siffror användes av sossarna för att visa på ökade klyftor i samhället och på så vis vinna fler röster.


Jag har flera gånger de senaste åren reagerat när jag läst om barnfattigdom i Sverige. Jag har helt enkelt undrar om det verkligen kan vara så illa som det beskrivs. Jag har själv bott i ett ganska utsatt område och blev ofta förvånad över hur folk trots "fattigdom" hade råd med nya fina barnvagnar och snygga vinteroveraller till barnen.
Jag säger inte att det inte finns fattiga barn i Sverige, det finns det. Många har det oerhört tufft, men jag tror att det är ytterst få som inte har mat för dagen. Kläder är visserligen dyrt att köpa till växande barn men kan man tänka sig att köpa på loppis så kan man komma billigt undan. Det går faktiskt att leva på nästan ingenting, tro mig jag vet. Även om det inte är så roligt...
I inslaget kommer också frågan upp om en mamma som röker kan räknas som fattig eftersom hon inte har råd att betala några hundra kronor till en skolutflykt. Jag tycker det är löjligt att kalla henne fattig. Kan man inte offra några paket cigg för att barnet ska få följa med så är det dax att ta tag i sitt liv. Hur många gånger har man inte som föräldrar offrat egna nöjen, kläder osv för att istället ge något till barnen. Jag gör det iallafall ofta. Prioritera kallas det. Man kan inte få och ha allt.
Men åter till frågan om det finns fattiga barn. Ja det finns fattiga barn som inte har det "alla andra har" dvs nya kläder, egen dator, tillgång till bil, semesterresor osv.
Men att inte ha detta är väl snarare att ha det sämre ställt. Jag tycker inte det ska kallas barnfattigdom.
Fattiga barn är barn som inte har mat för dagen och tak över huvudet. Finns det i Sverige?
Jag tror det, men knappast i den omfattning som Rädda barnen beskriver. Barn till missbrukare, illegala invandrare och möjligtvis även vissa barn till ensamstående. Ja, där tror jag att man kan finna fattiga barn. Och där finns det alla anledning att göra det man kan.