onsdag 25 september 2019

Hålighet

Te och mörk choklad.
Samtal som berör. 
Närhet.

Och däremellan:
Tyngden att bära.
Ensamhetens lod sänkes i bottenlöst vatten.

Jobbmöte, projektors brusande.
Säger rätt saker.
Kompetent.

Och däremellan:
Nattens svarta timmar
Kroppen skakar, själen skriker.

Lagar god och näringsrik mat.
Fjantar och skrattar med barnen.
Närvarande.

Och däremellan:
Förlamande motvilja.
Orkar inte.
Vill inte mer.

På knä med händerna mot himlen.
Läppar snuddar det eviga.
Överlåten.








Varför vittrar samhället sönder?

Vad är anledningen till att viktiga samhällsfunktioner håller på att haverera? Larmrapporterna duggar så tätt att ingen längre ens verkar ta någon notis. För att förstå vad som sker måste vi se helheten och inte stirra oss blinda på de enskilda delarna.
Det är inte bara sjukvården som har gigantiska problem, inte bara något område i samhällskroppen som har något tillfälligt besvär. Nej, vad vi ser nu är något mycket större och djupare. Ryggraden i samhället, kota efter kota håller på att vittra sönder.

Skolan har under lång tid rullat utför det sluttande planet och någon ljusning är inte i sikte. Det saknas utbildade lärare, en stor andel elever går ut grundskolan med ofullständiga betyg och det finns en stor ökning av stressrelaterade problem både hos personal och elever.
Lösningen som presenteras: vinstdrivande skolor.
Polisen är i kris, det saknas poliser och det är överfullt i häktena och på fängelserna. Samtidigt som våldet och brottsligheten når nya rekord.
Lösningen som presenteras: inhyrda vaktbolag.
Sjukvården är som bekant också i kris. Det saknas vårdpersonal och en enkel tid på vårdcentralen är hopplös att boka in för det finns ingen lediga tider.
Lösningen som presenteras: privata vårdföretag. 

Hur har det blivit på detta sätt? Ja, det handlar om pengar naturligtvis, men det är inte den enda faktorn. Vi har haft en välfungerande skola, polis och sjukvård tidigare och det finns fortfarande skattemedel. Vad det handlar om är politiska beslut, hur dessa skattemedel fördelas. Det är uppenbart att man inte prioriterat dessa områden. Men som sagt det är inte bara pengar det handlar om det är också hur skolan, polisen och sjukvården är organiserad och här har man medvetet eller omedvetet under lång tid slagit sönder väl fungerande strukturer. Se bara på skolan! Vi hade en skola som ansågs så bra att Finland tog över mycket av det svenska skolsystemet och de har i stort sett behållit det och har idag en välfungerande skola. Sverige däremot införde ny pedagogik, drastiska reformer och så den förödande kommunaliseringen som fullständigt punkterade skolan.

Varför låter man detta fortgå? Varför raserar man istället för att bygga upp? Varför fattar man gång på gång direkt dåliga beslut?
Det här kan låta konspiratoriskt, men jag är övertygad om att det faktiskt finns mycket starka krafter bakom det som sker. När man raserat något uppstår nämligen ett hålrum. Tänk dig ett hus man river mitt i stan, på denna tomma ytan kan man gå in och bygga upp något nytt. 
Det är precis det vi ser i samhället idag, tomrummet efter välfungerande samhällsfunktioner fylls blixtsnabbt upp av vinstdrivande företag. Här finns enorma pengar att ta del av och inte vilka pengar som helst utan skattepengar, dina och mina pengar. Pengar är och förblir en oerhört stark drivkraft.
(Det är för övrigt samma mekanismer som styr i krig. Krig finns framförallt för att det går att tjäna enorma pengar på att först ödelägga och sedan bygga upp och ta kontroll.)

Vad det handlar om är detta: Man skapar ett problem med ena handen för att sedan erbjuda en lösning med den andra. Ödelägg och bygg sedan upp.
Lösningen gagnar naturligtvis eliten, antigen ekonomiskt eller genom att man får ökad kontroll. Våldsspiralen löses som sagt med privata vaktbolag och icke att förglömma genom mer övervakning. I ett normalt fungerande samhälle hade rimligtvis människor reagerat mot allt mer övervakning, men i det läge vi nu befinner oss men skjutningar och sprängningar varje vecka, välkomnar man istället mer övervakning och till och med ber om det.  Aldrig någonsin har det varit enklare att ha total kontroll över medborgarna.

Jag tror att vi måste våga se helheten för att förstå vad som händer. Vi måste oftare fråga varför. Varför saknas det pengar? Varför fattas direkt skadliga beslut? Varför väljer man t ex att öppna upp för ökad anhöriginvandring när välfärden redan är ansträngd till bristningsgränsen? Kommun efter kommun balanserar redan på den slaka linan. Varför tas inte de nödvändiga besluten?
Varför sätts inte rätt åtgärder in för att stoppa skjutningar och våldtäkter?
Krisen i skolan, vården och polisen är troligtvis mycket större och djupare och ligger på ett helt annat plan än vad många vill tro. 
Allt oftare leder mig tankarna till boken "Vredens tid" av C.S. Lewis. I boken beskrivs den innersta maktkretsen som något ohyggligt, något man inte ens vill föreställa sig.
Vi måste våga se det som finns bakom, hur obehagligt det än är.


tisdag 10 september 2019

Bokrecension: “Mina bibliska storasystrar”

12 kvinnor från Gamla testamentet, det låter onekligen lite torrt och dammigt, men den nyutkomna boken “Mina bibliska storasystrar” av Anna Sophia Bonde är varken torr eller dammig. Innanför pärmarna bjuds läsaren på klart och friskt källvatten.

Om du väntar dig några ingående beskrivningar av de bibliska kvinnorna så kommer du bli besviken. Anledningen är enkel: det står helt enkelt inte så många rader i bibeln om dessa kvinnor och Bonde är inte den som ger sig hän åt vilda spekulationer. 
Boken ger en kort presentation av de olika kvinnorna och tar sedan raskt ett stort kliv rakt in i vår samtid. Vad kan dessa kvinnor och hur Gud grep in i deras liv lära oss idag? Boken väjer inte för svåra frågor som: identitet, abort, konsumtionshets, omvändelse och mening. På dessa frågor ges raka och konsekventa svar.
Ibland kan det dock bli lite väl långa utvikningar (om än intressanta) och risken finns att man tappar tråden bakåt. Boken sätter fingret på ömma punkter och företeelser i vår samtid. Hur väl stämmer egentligen vårt livsmönster överens med vår bekännelse till den levande Guden? Var har vi vårt hjärta? Är vi som Lots hustru som lämnar kvar sitt hjärta bland alla sina ägodelar och därför vänder sig om.  
Kanske har det också i våra hjärtan rests ett altare tillägnat konsumtionsguden. Ägodelar som binder oss och “ tar upp plats som egentligen tillkommer Gud och de människor Han fört i vår väg för att vi ska älska dem.”

Ett återkommande tema i boken är tid. Gud tar tid på sig att handla, ibland fruktansvärt lång tid. Detta är en stor källa till frustration eftersom vi lever i en otålig kultur. Med sms och mail ska ju allt hända nu genast. Men bibeln lär oss något annat: att vi inte behöver fixa och trixa för att gå Gud i förväg, som Sara gjorde när hon uppmanade Abraham att gå in till tjänsteflickan. Gud äger tiden. Bibeln lär oss att Gud har omsorg om oss mitt i vår långa och ibland outhärdliga väntan och längtan.
De gammaltestamentliga kvinnorna hade sin verklighet att brottas med, ibland lik vår verklighet, ibland något helt annat, men vägen framåt är alltid densamma då som nu: lev i Guds närhet, lita på hans omsorg.

Bonde har en förmåga att tolka och diagnostisera vår samtid. De problem vi ställs inför är verkliga och vi måste vara medvetna om att det är mäktiga makter vi kämpar emot som inte bara vill “beröva oss glädjen utan till och med utradera minnet av glädjen.” Krafter som ständigt verkar för att föra oss längre bort från vårt sanna hem. Just detta är påtagligt i vår tid, vi dras bort från det väsentliga och dövas ständigt med nya upplevelser och sensationer. Vi minns inte vad vi egentligen längtar efter, minns inte var vi kan stilla vår törst, minns inte ens smaken av glädje och tacksamhet.

Men språket vi tappat bort är inte förlorat, den Helige Ande finns för att påminna oss.
“Han skickar mig meddelanden på det där språket, påminner mig om att det finns på riktigt, att det finns andra människor som talar det. Han påminner mig om hur vackert det är och hur jag saknat det. Hur jag saknat dansen, rytmen och glädjen i gemenskapen.”

Jag hoppas att många kommer att läsa boken och ta del av de goda och klarsynta tankarna som Bonde vill förmedla. Hon kommer med hopp till vår förvirrade och vilsegångna samtid, visar att Gud tålmodigt söker oss som individer gång på gång. 

(Publicerad i tidningen Världen idag)



  Att vara bön  När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt  Som ett träd som i sig själv är bön  sträcker sina gren...