Mörkret, en svart strömmande flod letar sig in genom huden, mörklägger allt.
Kylan tar samma väg. Inga kläder kan hindra. Skyddslös är jag.
Snöblandat regn faller på själen.
Nordanvindar far runt i mig, blåser sin isande andedräkt.
Permafrost i mitt inre, domnad och orörlig likt en isstod.
Dock en envis längtan.
Och sedan, ett undanglidande ljus, knappt märkbart.
Svag fågelsång långt bort en kväll.
En lite vänligare vind.
Visst är något annorlunda!
Pilträden klär sig i ljusgrönt hängande flor.
Tvättar sitt långa hår i åns klara vatten.
Svällande kastanjeknopparna brister ut i jubel, vecklar ut sina nyvakna blad.
Humlan tumlar ännu sömndrucken i solen.
Jag vill dricka de gröna fälten, smaka solens varma ljus, mottaga vindens milda smekningar. Jag vill famna det gröna! Låta det färga och genomsyra mig.
