Tidig morgon

Varje morgon bär spår av den första morgonen.
Skapelsen stiger ur kaos, ur vilda vågors vatten.
Nattens fasa är förbi.
Bortsköjlt, renat.
Trädens grenar ännu regntunga,
sträcker sig mot gryningsljuset.

Dagen stiger skinande fram med daggen glittrande i klänningsfållen.
Under dagens timmar solkas hennes klädnad.
Hets och stress på sidentyget.
Hårda ord och bittra tankar - mörka fläckar breder ut sig.

En enda dag, det ber jag om,
att klänningen ska bevaras ren tills kvällen nalkas.

En enda dag.

How many loved your moments of glad grace,

And loved your beauty with false or true;

But one man loved the pilgrim soul in you,

And loved the sorrows of your changing face.

W.B Yeats

Svajig värdegrund

Värdegrunden låter fast och solitt. En grund, stadig och beständig, något att luta sig mot. Men i själva verket är den en svajig och minst sagt ostadig konstruktion, byggd på lösan sand. Detta luddiga och helt onödigt begrepp omhuldas överallt idag. Trots att det inte tillför något väsentligt. Vi har lagar och regler att förhålla oss till, det räcker. Värdegrunderna kan se lite olika ut och någon egentlig definition av ordet finns inte, men ofta återfinns ord som respekt och förståelse. Behöver vi verkligen ha långa utbildningsdagar om detta? Är det inte bara självklarheter? 

Men på ett användningsområde är den effektiv och slagkraftig.

Vad det används till är nämligen detta: som ett vapen att slå i huvudet på folk när de inte delar ens uppfattning. 
”Hen delar inte vår värdegrund och därför har vi valt att avsluta 
samarbetet, anställningen, avtalet etc. 
Värdegrunden är här ett synnerligen effektivt vapen, eftersom det räcker med att bara hänvisa till detta ord utan några som helst förklaringar eller motiveringar. 

Alla nickar införstått, att göra sig skyldig till att inte dela 
värdegrunden är ett brott som kräver stränga straff. Värdegrunden talar visserligen ofta om att bemöta alla med respekt, men det gäller uppenbarligen inte riktigt alla utan enbart de som delar denna värdegrund. De som inte förmodas gör det kan man behandla hur man vill. Man har satt likhetstecken mellan respekt och att ha samma uppfattning, vilket är helt bakvänt. Jag kan upplysa om att det faktiskt är fullt möjligt att bemöta en annan människa med respekt, trots milsvida skillnader i uppfattningar. Tyvärr upphör värdegrunden på något mystiskt sätt att gälla för de som har en avvikande uppfattning.

På samma sätt som det fria och liberala samhället upphör att gälla 
för låt säga konservativ abortmotståndare eller klimatförnekare. För dessa grupper tar man bort både yttrandefrihet och  existensberättigande, trots att man själva säger sig förespråka ett öppet och fritt samhälle.

I det postmoderna samhället vi lever i där inga givna sanningar 
står att finna, måste rimligen alla få lov att ha sina uppfattningar. 

Hur kan då vissa åsikter och uppfattningar vara finare och bättre
än andra? Hur kan vissa åsikter och ideologier propageras för och påtvingas människor på skolor och på arbetsplatser?

Att vi lever i ett pluralistiskt samhälle innebär inte att bara en grupp har rätt att komma till tals och ständigt backas upp av de styrande och media, nej, det innebär att även åsikter som anses förkastliga måste få uttryckas. 
Vad vilar då värdegrunden på? Ja i princip ingenting. Bakgrunden är höljd i dunkel, men anses ha sitt ursprung i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. (Dock en möjlig felöversättning där "värdighet" blivit "värde".) 
Vi har som sagt lagar och det räcker. Hur klarade vi oss tidigare utan värdegrunden? Ta skolan som exempel, har den på något sätt blivit bättre sedan värdegrunden gjort sitt intåg?
Knappast! Samtalen till Bris om mobbning har ökat med 48% de senaste tre åren. Nej, värdgrunden är bara ett desperat och vilset försök att sminka över den ruttenhet och förljugenhet som råder i samhället. Kosmetikan håller på att krackelera. Problemen blir allt större och svårhanterligare, våldet allt grövre, att då ropa på mer värdegrundsarbete är fåfängligt. Det krävs något helt annat. 

Hjärtats omvändelse.