fredag 17 februari 2012

Metoder för att få upp en morgontrött mamma!

Hon börjar med peptalk; "Mamma e bäst! Mamma e bäst! Heja mamma!"
(Riktigt trevligt att vakna så måste jag säga!)
Sedan övergår hon till lite mer brutala metoder eftersom det förstnämnda inte fick önskad effekt. Hon hoppar upp i sängen och sätter sig på mig och säger:
"Upp och hoppa hästen! Hoppla! Hoppla!"
(Detta brukar hjälpa för den trötta hästen börjar skratta och masar sig upp!)

Men om det inte hjälper övergår hon till lite mildare metoder, hon ger mig mina glasögon! Och då kommer mamman snabbt på fötter eftersom lilltjejen är en omvänd ingenjör och det är trevligt om glasögonen förblir hela.
Sista utvägen är att tända lampan, hon behöver sällan gå så långt, men det är bra att ta till!
Jag måste säga att för att bara vara 2 1/2 år så har hon en väl utvecklad strategi för att få upp en trött mamma!

Äntligen några som vågar säga hur det är!

Jag läste en intressant insändare i Blekinge läns tidning.
Rubriken är "Varför vill ni inte ta vara på tiden med era barn?"

Frågan ställs av några pedagoger på en förskola. Och frågan är viktig, varför tillbringar föräldrarna allt mindre tid med sina barn? En förklaring är förstås att det är svårt att leva på en lön, men det är bara en delförklaring. Den största förklaringen tror jag är att föräldrar idag tror att barnen tar skada om de inte går på dagis, att de missar något och inte utvecklas socialt. Föräldrar har helt gått på den myten och underkänner sig själva i sitt föräldrarskap.
Självklart kan dagis tillföra saker men då som ett komplement. Idag när barnen tillbringar det mesta av sin vakna tid på dagis blir dagis mer än ett komplement och små barn kan påverkas negativt av det. Se mitt förra inlägg!
Läs insändaren här

söndag 5 februari 2012

Vad barn egentligen behöver!

Jonas Himmelstrand skiver riktigt bra i Svd i dag!

"...trygghet och emotionell anknytningen har en helt avgörande påverkan på barns utveckling, lärande och mognad, i långt högre grad än pedagogiken. Känslorna är utvecklingens och mognadens motor, och många av de besvärliga problem som Sverige och stora delar av västvärlden brottas med i dag i förskola, skola och fritids, har sin grund i emotionellt otrygga miljöer som leder till att barnens utveckling hindras. I dess spår ser vi inlärningsproblem, disciplinproblem, bokstavsdiagnoser, konformism, mobbning, psykisk ohälsa och bristande impulskontroll."

Läs hela artikeln här

torsdag 2 februari 2012

Det viktigaste!

Hon är fart och vind, aldrig stilla. Alltid något nytt att hitta på!
Innan klockan är halv tio på dagen har hon redan hunnit med att dra av sig alla kläderna tre gånger...När jag för fjärde gången tar på henne kläderna är jag lite lätt irriterad kan man säga. Håller en liten föreläsning om varför man ska ha kläderna på sig. Jag försöker få henne att förstå, fast jag såklart inser att det är dömt att misslyckas. Hon är ju bara två och ett halvt.
Och mycket riktigt hon tittar på mig som ett enda stort frågetecken. Sen spricker hela hennes ansikte upp i ett stort leende och hon kastar sig mot mig med öppna armar och skriker högt:
"Ja eskar dig!!" (Jag älskar dig!)
Ja, och där tog min föreläsning slut! Vad finns det mer att säga, vad är viktigare än detta? Jag skrattar och känner lycka över detta lilla vilda varmhjärtade barn.

onsdag 1 februari 2012

När det omöjliga begärs...

Alla har väl någon gång drömt mardrömmar om skolan och prov. Man sitter där i bänken och upptäcker till sin fasa att man inte förstår ett enda av mattetalen på provräkningen. Eller att man helt glömt bort att det var prov den dagen och inte alls hunnit förbereda sig... Man vaknar kallsvettig.

Jag önskar att jag också skulle få vakna, att allt bara var en dröm. Men det är så verkligt det kan bli. Provräkningen ligger framför mig. Jag är instängd i detta rum och kommer inte ut förrän jag klarat provet. Jag har alla verktygen på bordet, miniräknare, gradskiva och linjal, men vad hjälper det när talen är långt över min nivå. Jag förstår varken orden eller alla konstiga tecken. Hur ska jag kunna lösa detta?

När livet begär det omöjliga, då vet jag inget mer. Då har jag inga svar längre.

Jag har sprungit min joggingrunda och kommer uttröttad hem, äntligen ska jag få duscha och vila. Men nej, då väntar mig ett maraton! Det är en orimlig begäran! Jag är ingen löpare, jag har inte tränat för detta. Jag kommer att stupa av trötthet.
Det är långt över min förmåga. Varför begärs det då av mig?

När livet begär det omöjliga, då står jag stum och mållös.

Jag är en städerska på ett sjukhus och plötsligt en dag säger en läkare till mig att från och med idag är det du som är kirurg här och utför de allra mest komplicerade operationerna. Jag, kirurg?! Är du galen, jag som knappt tål att se blod, än mindre att skära i kroppar. Och ändå står jag där en timme senare och undrar var jag ska börja skära...

När livet begär det omöjliga, då undrar jag hur det var tänkt.

Radioprogram om möten!

Mitt senaste radioprogram handlar om möten, lyssna här!

I smärtan Kroppen skriker bryts sönderdelas mals ner Utspänd i natten Vänder blicken  mot smärtornas man Ögonblicket  när nöd blir till nåd