Efter K
De privilegierades sorg
- en annan sorg
Hon kunde fly, bort från allt
Det är hotellrum och middag på restaurang,
rödvin och gå längs floden Seine,
strosa i Montmartre och bestiga martyrernas berg
Skimmer över det fula och svarta
Åh, hur ofta har jag inte velat fly
Ta min väska,
bort från svek och fasa
söndersmulade drömmar
bort från ständiga anrop,
sura disktrasor och tunga matkassar
bort från tyngden,
ansvaret och maktlösheten
Att få vara själv,
slicka sina sår
Vila mot mjuka kuddar
- förunnat de privilegierade
Och ändå är förtvivlan densamma
Hon söker fäste i det skriva ordet,
den ena räddningsplankan efter den andra får hon tag i, citat efter citat greppar hon med darrande händer
Människor genom tiderna har varit där förut,
i krisen, i utstöttheten, i det outhärdliga
Bevarade erfarenheter
Är boken sann?
Det vet jag inget om, inte alls
Men sant är sorgen hon målar,
sant är lidandet
och sant är skönheten
(Boken "K" av Katarina Frostenson)
