måndag 31 december 2012

Välfärdens baksida

Jag har nu jobbat extra ett år inom hemtjänsten. Varannan helg beger jag mig ut på cykel och tar mig runt till de gamla. Många har det bra och får vad dom behöver, men jag måste säga att jag också ibland blir beklämd när man ser hur en del har det.
Hur kan man låta sin gamla mamma eller pappa leva i sådan smuts och röra? Det är inte bara lite stökigt utan vi talar om årtionden av ingrodd smuts, trasiga kläder, sängar som knappt håller ihop och kök som närmast kan beskrivas som hälsovådliga.
Var finns barnen? Jag tycker faktiskt att det är skrämmande att man inte bryr sig mer om sina föräldrar!
Men detta är väl välfärdsstatens baksida. Vi har fostrats i att staten tar hand om våra familjemedlemmar. Redan från ett års ålder överlämnar vi dem i statens vård och sedan är det statens ansvar att ta hand om dom och fostra dom till goda samhällsmedborgare.
Vi blir befriade från att ta ansvar för våra barn och våra gamla föräldrar, så att vi kan ägna oss åt viktigare saker.
Självklart behövs samhällets insatser. Det kan vara tungt och påfrestande att själv helt ta hand om sina gamla föräldrar, men det finns en fara i att tro att staten ska lösa allt. Det är en falskt trygghet att överlämna allt i statens händer, för dom kan faktiskt vara både hårda och okänsliga.
I dagens samhälle är det individualism som gäller, fokus ligger på individen och inte på familjen. Jag hoppas att mina barn ska få med sig något mer, en önskan om att finns till för andra och inte bara sig själv. Jag hoppas att de alltid ska ställa upp för varandra. Jag vill att de ska känna att de hör ihop.

Jag tror att mycket kommer att se helt annorlunda ut när man själv blir gammal. Jag tror knappast att det kommer finns någon hemtjänst på samma sätt som idag. Det kommer helt enkelt inte finnas pengar till det. Så antingen ser man till att skaffa mycket pengar så man kan köpa sig hjälp eller så skaffar man många barn och hoppas att någon hjälper en!

Själv känner jag mig trygg, prinsessan har lovat att bo kvar hos mig hela livet och hjälpa mig när jag är gammal! Jag har flera gånger förklarat att hon kommer att vilja flytta när hon blir vuxen men hon svarar bara att hon vill bo kvar hos mig för alltid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest  är bön i sig  Din trasighet ett öppet sår  Finns det en starkare bön  Dina tunga suc...