onsdag 28 april 2010

Ett eget land

Det är läggdax, men han håller på med ett paket och vill först göra klart det.
Han vill klistra på många fina paljetter. Jag inser att detta kan ta hela kvällen så jag säger att han får fortsätta imorgon. Inget vidare populärt förslag, han bli sur, (eller "lur" som han säger!)

Han tittar på mig och säger:
- I natt åker jag till Gabriel-landet!
- Var ligger det?
- Långt, långt....

Lilla vän, jag förstår dig. Jag skulle också vilja åka till ett eget land, där allt är som jag vill att det ska vara. Där allt blir som jag har tänkt. Där inget kan göra mig illa. En egen liten ö! Det enda problemet är väl att det skulle bli ganska ensamt efter ett tag...

När han väl ligger i sängen är vi vänner igen. Och jag får höra att han alltid ska bo kvar hos mig! Älskade lilla pojke!

onsdag 21 april 2010

Vulkanskatt

Vulkanen spyr ut aska och farliga partiklar i en faslig mängd.
Helt okontrollerat får den hålla på! Det är verkligen upprörande!

Var har alla skogsmullar och fältbiologer tagit vägen i dessa dagar!?
Varför är dom inte ute och demonstrerar på gator och torg?
Upp till kamp för vår planet! Klockan är fem i tolv.

Varför inte helt enkelt förbjuda hela Island!
Det kanske är ett lite väl drastiskt förslag, men något straff måste dom ju få.
Dom har ju sannerligen fyllt sin koldioxidkvot med råge nu.
Inför omedelbart vulkanskatt!

tisdag 13 april 2010

Vad ska vi äta idag?

Jag sitter på bänken på gården i solskenet och njuter.
Det är faktiskt små, små gröna blad på buskarna!

Funderar på vad vi ska äta idag, denna eviga fråga som varje
dag kräver ett relevant svar. Lilltjejen sitter brevid mig och
jag frågar om hon har något förslag.
Hon brukar alltid svara "yngspannkaka", för det älskar hon.
Men idag vänder hon ansiktet mot solen och så säger hon:
-Vi kan äta solsken!

Ja, lilla vän, så gärna.
Idag blir det solsken till middag!

I smärtan Kroppen skriker bryts sönderdelas mals ner Utspänd i natten Vänder blicken  mot smärtornas man Ögonblicket  när nöd blir till nåd