Hon kommer smygande i mörkret och kryper upp i min famn. Lägger armarna runt min hals och så viskar hon sin dröm i tidig morgon:"Mamma jag vill flyga upp i himlen som fåglarna gör!"
Ja, mitt barn låt oss flyga! Du får hjälpa mig att göra vingar, jag har glömt hur man gör förstår du. Det var så länge sedan. Kom så flyger vi högt mot ljuset och friheten, mot glädjen och livet.
Ja, en dag som denna vill jag flyga bort, långt, långt bort. En dag som denna när den ena pilen efter den andra kommer farande då vill jag bre ut mina vingar och låta mig bäras av starka vindar. Bort från allt som ständigt jagar, allt som hotar. Bort från allt som håller mig vaken under nattens hårda mörka timmar.
Kom mitt barn så flyger vi! Jag lovar att du ska få hoppa bland molntussarna, mjuka och mulliga.
Jag vet att du kommer att skratta då! Vi kan leka kurragömma också om du vill. Och flyga till en glimmande och gnistrande stjärna.
Kom så flyger vi!
torsdag 24 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar