fredag 9 maj 2014

Det som inte blev

Det som inte blev
är ett tomrum i mitt innersta
en skärande längtan
en stum sorg.

Löftena lyste klara och starka,
stjärnorna låg inom räckhåll.
Bländande gick jag i ljuset.

Allt släcktes en kall vårnatt.
Leende drömmar stelnade till is,
tillitens stadiga mur rämnade.

Vad gör jag av allt som inte blev?
Min sargade längtan ropar,
vill inte tystna.








  Att vara bön  När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt  Som ett träd som i sig själv är bön  sträcker sina gren...