Det som inte blev
är ett tomrum i mitt innersta
en skärande längtan
en stum sorg.
Löftena lyste klara och starka,
stjärnorna låg inom räckhåll.
Bländande gick jag i ljuset.
Allt släcktes en kall vårnatt.
Leende drömmar stelnade till is,
tillitens stadiga mur rämnade.
Vad gör jag av allt som inte blev?
Min sargade längtan ropar,
vill inte tystna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inför valet Jag tror allt mindre på de mångordiga strör förljugna ord Döda ord bär inte frukt förruttnelse sönderfall Jag tror allt m...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...