Det som inte blev
är ett tomrum i mitt innersta
en skärande längtan
en stum sorg.
Löftena lyste klara och starka,
stjärnorna låg inom räckhåll.
Bländande gick jag i ljuset.
Allt släcktes en kall vårnatt.
Leende drömmar stelnade till is,
tillitens stadiga mur rämnade.
Vad gör jag av allt som inte blev?
Min sargade längtan ropar,
vill inte tystna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Att vara bön När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt Som ett träd som i sig själv är bön sträcker sina gren...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...