onsdag 20 november 2019

Gläntan

En del känner inte ens till att stigen finns.
Somliga anar, söker på måfå.
Några minns, men har gått vilse.

Stigen växer igen, bli osynlig.
Snår av stress och brådska, taggiga grenar.
Vem kan då komma fram?
Stormar välter träd,
tunga, mörka stammar - svek och bitterhet.
Vem orkar röja?
Skymning faller, natt och ångest.
Vem kan då se?

men stigen glöder svagt i mörkret

En sällsam ton. 
En grå liten fågels lockrop.
Så oansenlig, så lätt att avfärda.
Enträgen. Vill att du ska följa.
Våga.
Lyssna till behov, till djupaste längtan.
Återfinna.

När du funnit stigen, trampa upp den!
Överge den aldrig.
Lova mig det.

En glipa i tiden, en glänta i skogen.
Ständigt vänder jag åter. 
Här där ljuset alltid strålar.

En mittpunkt där livets alla ekrar kan få fäste.

Här blir jag mottagen, omfamnad.
Uppbjuden till dans.

Källsprång

En enda mening, ett enda litet ord.
På ett ögonblick målas en tavla i mitt inre.

Sal efter sal med målningar.
Att vandra rakt in i. 
Det outsägliga, det svårfångade
- långt bortom orden.
Höga valv och pelargångar.

Här vill jag stanna.
Begrunda.
Här vill jag rota mig.
Bottna.
Här är mitt hemland.
Doft av evighet.





söndag 17 november 2019

Vara sig själv trogen

Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.

Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.

Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.

Viska ro och frid.
Viska förlåt.

Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.

Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.




lördag 9 november 2019

Där mötet sker

Till en enda punkt, det är hit jag ska. 
På irrvägar och omvägar går min väg, men alltid mot målet.
Allt syftar till att nå denna punkt, nej, det är inte en punkt.
Det är ett tillstånd- ett varande.
Ett ständigt blivande.

Som jag stretat och kämpat emot, 
ett barn som inte vill lämna det kända.
Allt lidande, all smärta har just detta syfte- att födas.
Vilken kamp, att våga lyfta blicken och möta sig själv.

Och mer än så, att möta Han som är.


I smärtan Kroppen skriker bryts sönderdelas mals ner Utspänd i natten Vänder blicken  mot smärtornas man Ögonblicket  när nöd blir till nåd