Kämpa för det som är värdefullt!

Jag gillade Birros krönika "Är inte barn den ENDA anledningen vi behöver för att stanna hos varandra?"
"Barn tar vår tillit för given. Barn har inte lärt sig vårt samhälles dränerade moral. Mamma och pappa är till för dem och när den balansen bryts uppstår alltid sorg, förvirring, tårar och tandagnisslan.

Barn är alltid kristdemokrater. Barn är alltid stränga familjefascister.
Barn har inte lärt sig den här världens perversa längtan efter sönderfall, efter otrohet och kickar. Barn vet ingenting om att hitta sig själv.

Barn utgår ifrån att vi föräldrar ska älska dem förutsättningslöst, att vi kommer hem på kvällarna, att vi somnar med dem, att vi finns där när de vaknar. Barn avskyr allt som splittrar och söndrar. Allting som strör mörker i deras liv ter sig oförklarligt och groteskt för dem.

Barn är så utlämnade. Utan makt och helt utan möjlighet att påverka sin situation. De enda de vill är att allt ska vara bra, att alla ska vara glada. De räcker. Och så springer vi vuxna omkring och pratar om självförverkligande, vikten av utveckling och att man måste gå vidare.  Eller med andra ord; skilsmässa. 

Idag ska det inte längre ses som ett misslyckande utan som ett steg vidare, man vågar tänka på sig själv osv. Dagens konsumtionssamhälle med köp- och slängmetalitet har tydligt kommit att prägla vår syn på äktenskap och familj. När det inte passar längre, när man tröttnat eller hittat någon mer spännande så är det bara att byta ut en familjemedlem. Det framställs som om det är något naturligt och som en del i en utvecklingsfas. 

Jag köper inte det, tror inte på det. En skilsmässa är en katastrof. Ett gigantiskt misslyckande. Både för de vuxna och för barnen. Men jag förnekar inte att det ibland är nödvändigt vid t ex misshandel eller missbruk. Men då är anledningen något helt annat än att man bara tröttnat på varandra. 

För barnens skull tror jag att man bör och ska göra allt man kan för att rädda ett äktenskap, men visst finns det gränser det finns det. Men då har man iallafall kämpat och gjort det man kunnat. 

Och man bör kämpa för det som är värdefullt.