Varje morgon kommer hon krypande i min säng och lägger sig nära, nära. Jag lägger mitt varma täcke omkring oss båda och så ligger vi där, halvt sovande halvt vakna. Sömnen har ännu inte riktigt flytt. Så börjar hon att sjunga och sen skrattar hon säger:
"Allå, allå mamma!" Och klappar lite på mig, så att mamman vet att det är dax att vakna nu!
Hon är så full av liv, den nya dagen börjar ju! Första ska dockan hittas och det blir alltid ett kärt återseende, med höga rop. Tänk att den är där idag igen!
Jag är lika förundrad varje morgon över hennes glädje, så friskt, så vackert!
Själv är jag inte lika sprudlande på morgonen...
Det känns som jag för länge sedan förlorat något viktigt.
Anthony Bloom ger rådet att på morgonen tacka Gud för den nya dagen, även om vi inte är särskilt glada för den.
"Detta är den dag som Herren har gjort, låtom oss på den fröjdas och vara glada"
Jag har ju hört det innan, att man ska börja dagen så, men aldrig liksom känt mig riktigt bekväm med det hela eftersom jag ofta inte känner mig vidare tacksam på morgonen. Men jag tror att det ligger något i att tacka även om känslorna inte är med. Jag ska prova. Och så får min lilla tvååring fortsätta att lära mig glädje och tacksamhet på morgonen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar