Ibland blir allt bara så knasigt med barn!
Barnen har precis kommit hem från skolan och en klasskompis har följt med prinsessan hem.
Jag står ner i hallen och klär av lillan när jag hör att det är ett förfärligt oväsen där uppe, det skriks och gapas både här och där.
Vad är det frågan om? tänker jag medan jag skyndar mig med att lirka av skorna på en motvillig liten dam.
När jag kommer upp är det gråt och mycket upprörda känslor. Okej, här gäller det att ta det lilla lugna, en i taget så ska vi nog reda upp det här.
Och så rullas dramat upp:
Jojo som gillar att skrämmas, har låtsats att han ska slå klasskompisen. Eftersom hon inte känner honom så bra förstår hon inte att han bara skojar och hon blir så rädd att hon ställer sig och ber högt i desperation och ropar ihärdigt "Gud, Gud!!"
Prinsessan förstår inte att hon menar allvar utan tror att hon missbrukar guds namn. Hon blir mäkta upprörd och tillrättavisar strängt sin klasskompis och säger att sådär får man minsann inte säga! Varpå klasskompisen blir förtvivlad och berättar upprört för mig att prinsessan säger att man inte får be till Gud!
Ja, så det kan bli. Efter en stund är alla missförstånd utredda. Och Jojo ler sitt lilla leende åt allt han lyckats ställa till med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest är bön i sig Din trasighet ett öppet sår Finns det en starkare bön Dina tunga suc...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
dax att sätta upp övervakningskameror kanske...
SvaraRaderaNär jag var med treåring hos dig som nygift i Stäket sa du: Jag skulle inte kunna ha barn, jag skulle bara skratta åt dem!
SvaraRaderaHa, ha! Ja, det minns jag! Och jag hade ju rätt, tänk vad många härliga skratt det blivit!
SvaraRadera