Rasism, sexism och nationalism räknas idag som de nya kardinalsynderna. Det är inte bara media som varnar för detta utan även kyrkan. Det är då jag börjar bli lite fundersam, när kyrkan och tidsandan går hand i hand och talar med en och samma mun. Är det verkligen dessa tre synder som är de största synderna i vår tid?
Rasism är något det skriks om i tid och otid. Vi måste naturligtvis slå fast att rasism finns, det är tyvärr en verklighet som inte går att förneka, men frågan är i vilken omfattning det förekommer i Sverige. Det talas ofta om att främlingsfientlighet och vardagsrasism är stora problem.
I en ledare i GP menar Cwejman att detta helt enkelt är en myt. Undersökningar visar att svensken är minst rasistisk i Europa, vilket är glädjande och något att tänka på! Varför fortsätter man då att basunera ut rasism som den stora synden? Kanske för att dölja något annat?
Jag menar att det stora problemet idag är en annan form av hat och fientlighet. Trots att våldtäkterna mot svenska kvinnor skjutit i höjden vägrar man att se detta som ett uttryck för hat och förtryck. I krig används våldtäkter ofta systematiskt för att demolarisera fienden och destabilisera etniska grupper. Och ja, det finns faktiskt en klar överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund när det gäller våldtäkter. Svennehoran har inget värde, det är fritt fram att våldta och förnedra.
Varför får detta fortgå år efter år?
Personrån är ett annat exempel, något som ökat kraftigt de senaste åren. Barn och ungdomar tvingas lämna ifrån sig värdesaker och ibland både jacka och skor. Det är uppenbart att det handlar om att förnedra, ett dominansbeteende där man vill visa vem som har makten. Om detta fenomen skrev Heberlein nyligen i Nyheter idag.
Till detta ska läggas hot och våld mot blåljuspersonal, sjuksköterskor, bibliotekarier m fl. Vad handlar allt detta om? Är inte allt detta ett mycket tydligt uttryck för ett ursinnigt hat? Om detta borde vi tala mer.
Sexism har varit på tapeten ett bra tag nu, liksom med rasism måste vi slå fast att det finns, men vad finns bakom, vad är den verkligen synden? Jag ser sexism som ett symtom på en dekadent kultur där den sexuella frigjordheten slagit igenom i samhället på alla plan. Om man vill komma tillrätta med sexism måste man gå mycket djupare och helt ändra och omvärdera den sexuella revolutionen och detta är man knappast beredd att göra. Det är här jag tror den stora synden ligger och lurar. Den sexuella revolutionen banade väg för att vi idag tar livet av ca 38 000 ofödingar varje år. Är inte detta en långt större synd?
Nationalism är en synd, fick jag nyligen höra i en predikan.
Är all form av nationalism synd? När blev det så? Har inte kyrkan i långa tider bett för kung och fosterland och sjungit "Bevara Gud vårt fosterland" Och Frankrikes skyddshelgon var inte hon en hejdlös nationalist?
Kan man kategoriskt säga att nationalism är synd? Självklart inte, som jag ser det finns det sund och osund nationalism.
Osund nationalism kan liknas vid narcissism, en självupptagenhet med grandiosa föreställningar som får förödande konsekvenser. Total avsaknad av nationalism däremot, kan liknas vid en självförnekande människa som utplånar sig själv, vilket också får förödande konsekvenser.
Nu när landet slits sönder av skjutningar och sprängningar är det just en sund nationalism vi behöver. Vi behöver försvara vår trygghet och de värderingar vi vill att vårt samhälle ska vila på. Vi behöver stå upp för det land vi vill ha.
En sund nationalism hade kunnat förhindra avvecklingen av välfärden. Nu sparar vi in på funktionshindrade och äldre vilket är ett förakt mot det egna landets medborgare.
En sund nationalism hade kunnat förhindra att Sveriges gränser läcker som ett såll. Ett skuggsamhälle har vuxit fram med 10 000-tals, kanske till och med över 100 000 människor som inte har rätt att vistas i Sverige.
I definitionen av ett land ingår att landet har tydliga gränser som upprätthålls. Ett land utan gränser är inget land.
Varför fortsätter man slå ner på nationalismen? Självklart finns det en given anledning, osund nationalism är ett reellt hot, men den stora anledningen är att man vill bereda vägen för globalismen.
Och där tror jag att vi återfinner mer synd och ondska än vad många kan föreställa sig.
Fokuset på rasism, sexism och nationalism kan mycket väl vara en täckmantel för att dölja de verkliga avgrunderna, de synder och det mörker som man inte vill se eller kännas vid.
