Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.
Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.
Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.
Viska ro och frid.
Viska förlåt.
Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.
Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest är bön i sig Din trasighet ett öppet sår Finns det en starkare bön Dina tunga suc...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar