Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.
Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.
Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.
Viska ro och frid.
Viska förlåt.
Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.
Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Är träden kristna? Så löd titeln på ett föredrag jag gick aldrig Hur kan det ens vara en fråga? Du skulle sett träden ikväll Stilla vörd...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar