Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.
Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.
Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.
Viska ro och frid.
Viska förlåt.
Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.
Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar