söndag 17 november 2019

Vara sig själv trogen

Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.

Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.

Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.

Viska ro och frid.
Viska förlåt.

Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.

Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

  Inför valet Jag tror allt mindre på  de mångordiga  strör förljugna ord  Döda ord bär inte frukt  förruttnelse sönderfall  Jag tror allt m...