Två citat!

Jojo:
"Om det finns utomjordingar så tror dom nog att det är vi som är utomjordingar!"
Djupt tänkt! Allt handlar ju om vilket perspektiv man ser saker och ting ifrån!

Jojo sitter och läser att recept på en pannkakstårta:
"Nähe, det här tor jag inte på, det står att det tar 1 timme och 30 minuter att äta upp den. Det kan inte vara sant, det går mycket snabbare!

Att dela de små ögonblicken

Jag var på småbarnsteater idag på bibblan med lillkillen och lilltjejen.
Det var så härligt att se hur dom blev helt uppslukade av pjäsen! Härligt att höra deras skratt och sen se deras förskräckelse när ägget som det bråkades om plötsligt föll i golvet och gick sönder och sen lättnaden när det blev uppstädat och allt blev bra igen! Och så såpbubblorna som blåstes över dom!
Jag njöt så av att se deras inlevelse och fullständiga närvaro.
Det var flera barn där, många dagisbarn som också var helt inne i pjäsen och jag undrade om inte deras mammor och pappor hade velat se deras härliga ansikten. Jag kände sorg över att dom inte valt att dela detta med sina barn. Förstår dom inte hur mycket fint dom missar på en dag, på en vecka, på ett år!? Som aldrig någonsin kommer tillbaks igen?

Lilltjejen är nu drygt 1,5 år och så full av liv, det är mycket passning och ibland kan man nästan bli galen på allt hon har för sig; är hon inte i toan o plaskar så är hon på bordet!
Men åh vad jag älskar den ålder, nästan varje dag kommer nya ord (även engelska, hon har lärt sig säga "yes") Det är så mysigt att få en kram och känna hennes små knubbiga armar runt min hals. Jag är så glad över att jag får vara hemma med henne och dela allt detta!

På en del dagis har dom nu för tiden en dator påslagen i kapprummet. På skärmen visas bilder på barnen som personalen har tagit under dagen. Det är såklart uppskattat, föräldrarna får en inblick i barnens liv. Men på något sätt tycker jag att det är hemsk, det är ju bara en skenbar närvaro, inget verkligt möte sker mellan barnet och föräldern under dagen, inga starka band växer fram.

Men visst kan jag på ett sätt förstå dom som lämnar bort sina barn. Väljer du att vara hemma med dina barn förlorar du nämligen allt; du ses som en parasit av samhället, okända människor kan hoppa på dig och undra med uppfordrande stämma om det inte dax att barnen börjar på dagis snart, du får ingen eller lite uppskattning och du kan känna dig ensam och otillräcklig, för de flesta blir det väldigt knapert ekonomiskt och är du hemma tillräckligt länge åker du helt ur systemet och får varken rätt till sjukpenning eller a-kassa, du finns helt enkelt inte längre!

Men du vinner också allt! Du vinner ditt barns hjärta!

Frihet!

Det är mellanmål och plötsligt skiftar samtalet fokus, från frågan om skolmaten var god eller äcklig, till något betydligt djupare och mer intressant.
- Är Sverige ett fritt land? frågar stora pojken.

Ja, det kan man väl säga, i den meningen att vi har demokrati och att vi får lova att uttrycka våra åsikter (än så länge i alla fall). Så berättar jag om att det i många länder är förbjudet att säga och skriva vad man vill, att man då kan gripas och sättas i fängelse och till och med bli dödade. Det kan vara förbjudet att kritisera den som har makten i landet eller att utöva sin religion. Jag vill ju inte skrämma dom små liven men ändå få dom att förstå och vara stolta och glada över den frihet vi har.

Dom lyssnar noga och stora pojken ser eftertänksam ut, sen säger han och ler:
-Men i tanken är man alltid fri!! Man kan alltid tänka vad man vill, för det är det ingen som ser!

Mitt barn, min fina pojke, du vet inte hur stora dina ord är! Du vet inte hur många människor som levt under förtryck och som har räddats undan galenskap av just denna vetskap; i tanken är vi alla fria människor. Mycket kan tas ifrån en människa, hon kan förbjudas allt och brytas ner, men ingen kommer någonsin åt hennes tankar!
Så bevara ditt hjärta och dina tankar!

Internationella kvinnodagen

Det är ju några dagar sedan det var internationella kvinnodagen. Jag hann inte skriva något då, (man är ju mitt uppe i "karriären" och har fullt upp med alla kidsen!) men nu kommer ett inlägg!
Jag läste denna artikel skriven av Haros ordförande Madeleine Wallin och Jannice Jansson ledamot i Haro, verkligen läsvärd!
Klicka här

En gammal klassiker som passar utmärkt på kvinnodagen är när Paolo Roberto blir intervjuad i P3 om feminism och chockar den stackars programledaren så hon knappt vet vad hon ska säga! Lyssna här
Skrattar varje gång jag lyssnar på det, han är bara så bra!

Varför ska det hela vara så svårt? Vi är olika, har olika intressen och fallenheter vilket leder till olika prioriteringar och olika jobb. Utmaningen består inte i att vi kvinnor ska slå oss fram och bli som män (låt mig för allt i världen slippa bli som Tiina Rosenberg!), utmaningen handlar om att värdera det som kvinnor gör utifrån det värde det faktiskt har! När samhället erkänner att det ligger ett värde i att ta hand om och uppfostra sina barn och ser det som ett jobb, då först har vi uppnått någon form av jämställdhet!

(Liten paus här, dax för det "obligatoriska" schackpartiet efter lunch. Gabbi är bara fyra men nästan bättre än mig, fast det är inte så svårt:)

Samhället erkänner att det är ett jobb att ta hand om barn. Vissa får till och med lön för att ta hand om barn, men då gäller det att ta hand om andras barn! Av någon outgrundlig anledning är det bara ett jobb om det är andras barn du tar hand om. Tar du hand om dina egna barn är du bara lat och onyttig. Jag har många gånger frågat mig vad det är för skillnaden på mig och dagmammorna som jag ibland möter på lekplatsen. Visst, dom har fler barn i gruppen, men under en period var jag hemma med 3 barn och på eftermiddagen ytterligare två barn! Jag vet att det ligger ett värde i det jag gör och det skulle ju vara trevligt om samhället kunde erkänna det också!

Ett triumftåg på min himmel

Jag hör deras rop på avstånd och sen kommer dom framplöjande över himlen, i något så när v-formade grupperinger. En och annan har hamnat på efterkälken trött efter den långa resan, men dom blir påmanade av de trumpetliknande ropen:
"Framåt, framåt!"
Ett triumftåg över himlen! Segern är vunnen!
Våren är på väg!