Avklädd
Åren som går
ett ständigt avklädande
planer går om intet
framgång blir motgång
trygghet osäkerhet
hälsa byts mot värk
sömn mot skärande ångest
kraften tunn
Sjok efter sjok kläds av mig
under bittra tårar
krampaktigt vill jag hålla kvar
men trons öga jublar
ett steg närmare målet
Varje förlust en vinst
själen utblottad, naken
Till sist en tunn slöja mellan mig och hans ansikte
En vindpust blåser den bort
Gud ensam räcker
