tisdag 17 november 2026


Bära frukt vill vi alla - mogna, utvecklas, nå vår fulländning 

Bära lidande vill ingen - tungt, meningslöst, outhärdligt


Och ändå en underjordisk fördold ström

mellan lidande och frukt 

en sällspord förbindelse


Liksom frukten vi bär är till för andra 

kan vi bära lidandet för andra 


Och då blir även lidandet fruktbärande





"Herbsttag" Rainer Maria Rilke

Herr: es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.

Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,

und auf den Fluren laß die Winde los.

Befiehl den letzten Früchten voll zu sein;

gib ihnen noch zwei südlichere Tage,

dränge sie zur Vollendung hin und jage

die letzte Süße in den schweren Wein.

Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.

Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,

wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben

und wird in den Alleen hin und her unruhig wandern, 

wenn die Blätter treiben.



Några tankar...

Vilken dikt! Om livet, förgängelse, växt och mognad.

Och ensamheten som förblir -

vandrar fram och åter med pappersblad virvlande runt fötterna. 

Alla ord som där står skrivna. Hur ska jag få allt fatt?

De blåser bort innan jag hinner ordna i rader, innan jag hinner tyda det dunkla.


Vad blev det av allt?

Små barn, små barn större än så blev vi aldrig

Och det är för väl


Darrande ska vi en höstdag falla

falla i Hans famn

sakta singla ner




“Höstdag” översättning Malte Persson

(Tyvärr går alltid något förlorat när dikter översätts tycker jag.)


Din sommar var så stor. Nu är det tid,

Herre. Lägg skuggor över alla solur,

och låt på ängen vindarna ta vid.

Befall de sista frukterna att mogna;

giv dem blott ett par milda dagar än,

driv dem till fulländningens gräns och jaga

i vinets tyngd den sista sötman in.

Den som är hemlös nu, skall så förbli. 

Den som är ensam nu, skall ensam leva

en lång tid än: skall vaka, läsa, skriva 

på långa brev, och rastlöst vandra i

alléerna, när löven börjat driva.

 


lördag 3 oktober 2026


Är träden kristna? 

Så löd titeln på ett föredrag

jag gick aldrig 


Hur kan det ens vara en fråga? 


Du skulle sett träden ikväll 

Stilla vördnad 

fridfulla orörliga

helig tystnad

sträckande grenar mot rosafärgad sky


Bokträdet hög och slät 

Almträdet skrovlig av sorger


Jag bad 

Och träden bad med mig


onsdag 9 september 2026

 Inför valet


Jag tror allt mindre

på de mångordiga 

strör förljugna ord 


Döda ord bär inte frukt 

förruttnelse

sönderfall 


Jag tror allt mindre

på det man ska tro på

fina ord fasader 

tomma ord charader 


Höger eller vänster

betydelselöst 

armar på samma kropp 


Jag tror allt mindre på 

system som snärjer 

rutiner utan egen tanke 

”Lydde bara order”


Jag tror allt mer på tystnaden 

en stilla kväll 

träden andas

viskar 


På reflektion 

begrundan 

förundran 


Jag tror på solens första strålar

ångande marker 

morgondis 


Jag tror på lyssnande 

djup som möter djup 

stora vatten 


Jag tror på det som är bortom 

en verkligare verklighet 


Jag vet 

en dag ska jag omplanteras 

där hör jag hemma 

i den goda jorden 




måndag 30 mars 2026

Markberedning 


Det måste vara så

han tillämpar svedjebruk

Fäller träd efter träd

stolta drömmar brakar tungt

ligger döda på hygget


En tid att torka

en tid att vänta

Lite grönt

en strimma av hopp

Är det värsta över?


Då tänds allt 

elden tillåts härja över markerna

Ett smärtsamt inferno

allt ska genombrinnas

allt


Grå aska 

Där går han och petar med svedjekrattan

myllar ner små frön

i varm mark


Väntar

ännu ett år


Och sedan!

Manshög växer sig svedjerågen

Ger mångfalt igen

ja hundrafalt


Det måste vara så




söndag 18 januari 2026

 


En smekning på min kind 

på höstkanten 

så där i förbifarten 

det var väl inte så farligt


Som om jag skulle tro dig 

som om jag inte vet 

vad som väntar 

vad du kommer göra med mig 


Dina kalla händer på mina axlar 

alltid där 

fingrar som gräver inåt 


Letar sig genom min kropp

intar mig

genom märg och ben


Min följeslagare

år efter år 

Trogen är du ju i alla fall

det får jag ge dig 


Jobs vänner kommer till mig 

Gud kan ju inte vilja detta 

Jag svarar

Han låter det ske 


Det syns inte på dig 

Vet du inte att bytesdjur döljer sin sjukdom 


Så du känner smärta 

Nej jag känner inte smärta 


Jag är smärta 

andas smärta 


Kom sunnanvind 

mjuk och varm

andas liv 

andas hopp


Att vakna fri en enda morgon




onsdag 17 december 2025


Men de kan väl ändå inte…


Verkligheten kommer allt oftare på besök

stannar allt längre 

påträngande

närgången 

ohygglig andedräkt 


Slagit sig ner rakt i synfältet 

Omöjligt att titta bort 


Du beordras att 

inte tro på det du ser

inte känna det du känner 

inte höra det du hör 


Dristar du dig att hävda att du ser  

brännmärks du

epitet på din nakna hud 


Och sedan det äldsta knepet

du förklaras sinnessjuk 


Jo de kan




Bära frukt vill vi alla - m ogna, utvecklas, nå vår fulländning  Bära lidande vill ingen - tungt, meningslöst, outhärdligt Och ändå en under...