"Herbsttag" Rainer Maria Rilke
Herr: es ist Zeit. Der Sommer war sehr groß.
Leg deinen Schatten auf die Sonnenuhren,
und auf den Fluren laß die Winde los.
Befiehl den letzten Früchten voll zu sein;
gib ihnen noch zwei südlichere Tage,
dränge sie zur Vollendung hin und jage
die letzte Süße in den schweren Wein.
Wer jetzt kein Haus hat, baut sich keines mehr.
Wer jetzt allein ist, wird es lange bleiben,
wird wachen, lesen, lange Briefe schreiben
und wird in den Alleen hin und her unruhig wandern,
wenn die Blätter treiben.
Några tankar...
Vilken dikt! Om livet, förgängelse, växt och mognad.
Och ensamheten som förblir -
vandrar fram och åter med pappersblad virvlande runt fötterna.
Alla ord som där står skrivna. Hur ska jag få allt fatt?
De blåser bort innan jag hinner ordna i rader, innan jag hinner tyda det dunkla.
Vad blev det av allt?
Små barn, små barn större än så blev vi aldrig
Och det är för väl
Darrande ska vi en höstdag falla
falla i Hans famn
sakta singla ner
“Höstdag” översättning Malte Persson
(Tyvärr går alltid något förlorat när dikter översätts tycker jag.)
Din sommar var så stor. Nu är det tid,
Herre. Lägg skuggor över alla solur,
och låt på ängen vindarna ta vid.
Befall de sista frukterna att mogna;
giv dem blott ett par milda dagar än,
driv dem till fulländningens gräns och jaga
i vinets tyngd den sista sötman in.
Den som är hemlös nu, skall så förbli.
Den som är ensam nu, skall ensam leva
en lång tid än: skall vaka, läsa, skriva
på långa brev, och rastlöst vandra i
alléerna, när löven börjat driva.