Dödens port. (Begravningstal)

Dödens port, blytung hög och väldig.

Vem vågar gå nära?

Nej, man går omvägar eller skyndar snabbt förbi och vänder bort blicken.

Man blir tyst och försagd inför dödens port.

Åh, om du bara visst vad som finns innanför porten!

Där inne döljer sig en trädgård, med smala slingrande stensatt gångar omgivna av murgröna, stäppsalvia och pioner. Längre fram formar piprankans hjärtformade blad en båge, ett grönt valv. Vattendroppar vilar mjukt i daggkåpans skålformade blad.

Luften är varm och omslutande, mättad av doften från smultronjasminens blommor.

Och där kommer Han dig till mötes med utsträckta armar. Han kallar dig vid namn, ditt sanna namn.

Han är den som en gång ropat i smärta: "Jag törstar!"

Och det var dig Han törstade och längtande efter. Hans och din själs längtan är nu för evigt stillad.

Så var inte rädd för dödens port! Innanför finns liv i överflöd. Lägg ditt öra till och lyssna ofta, ofta.

När det nu skymmer och mörknar över världen, när hovslagen från apokalypsens ryttare kommer allt närmare och vredesskålarna töms. Då fasan inför vad som komma skall gör dig stum och ordlös.

Håll då fast, håll ut! Sätt allt ditt hopp, all din längtan till Han som är din själs djupaste svar. Han som är din ångests frid.

Och när dödens port öppnas för dig, så vidga ditt hjärta och vet att dödens port är livets port.

Porten hem.

"Lila" av Marilynne Robinson

"Lila" är en ömsint och vacker bok. Den handlar om den trasiga och illa tilltygade kvinnan Lila, som får möta en oändlig kärlek genom den gamle prästen John. Det är en fantastik berättelse, en askungesaga, som väcker den eviga längtan efter att bli ovillkorligt älskad.

Tillit är ett bärande tema i boken och något som varje människa måste brottas med, att kunna lita på andra människor och att kunna lita på Gud. Flera gånger funderar Lila på att bege sig iväg. Och den gamle prästen vet, men han låter henne ha sin frihet.
"Jag vill ta hand om dig, även om det betyder att jag en dag följer dig till tåget."
Tilliten växer sakta fram, men den måste hela tiden stadfästas.
"Detta är min hustru!" Gång på gång säger prästen de orden när de möter folk i byn. För att presentera henne, ja, men minst lika mycket en påminnelse för Lila. Hon är verkligen hans hustru!

Prästens kärlek och tålamod med Lila tolkar jag som en bild av Guds kärlek till människan. I det ljuset blir boken en djupt andlig upplevelse. Utan detta perspektiv tror jag att man missar mycket av det som boken vill förmedla. Jag läste någon recension om att det minsann inte kunde finnas någon man som var så god som den gamle prästen och att det bara blev för mycket ibland. Och det är ju klart, saknas det andliga perspektivet blir boken på många sätt oförstålig och riskerar att falla platt.

Lila är bränd av solen och märkt av livets vedermödor och ändå är hon älskad! Jag ser bruden i Höga Visan och Guds sökande och letande. Guds oförtröttliga kärlek, som aldrig tränger sig på, men som alltid stilla finns där och önskar och längtar.

Liksom boken "Gilead" är "Lila" inte skriven i kronologisk ordning. Läsaren får lite pusselbitar här och där och på så sätt har boken hela tiden ett driv framåt. Bilden blir allt klarare och tydligare. De stora livsfrågorna är ständigt närvarande i boken och jag tycker det är modigt av en författare idag att våga ställa dem.
Man kan ha vissa teologiska betänkligheter när det gäller en del av bokens innehåll, men jag måste säga att det inte är ofta man får läsa en skönlitterär nutida författare som skriver så väl och så sant om Gud och livet.