Våga prata om de svagbegåvade i skolan!

Det finns många märkligheter i skolans värld. Något av det märkligaste är att alla elever antas vara i princip lika konstruerade och med samma möjligheter att nå de högt uppställda målen. I de fall där eleverna inte når målen beror det på den tråkiga och oinspirerade läraren, (skicka hen på en studiedag om entreprenöriellt lärande och lite formativ bedömning) alternativt att eleven fått för lite stöd och uppmuntran. Sällan eller aldrig hör man idag att det kan tänkas bero på elevens bristande intellektuella förmåga, att eleven helt enkelt inte har kapaciteten för att nå målen.

Själv jobbar jag i skolans värld men inom särskolan, där är det helt naturligt att elever har olika förmågor och alla är helt medvetna om att de som går på särskolan har ett IQ-värde under 70. Eleverna har sina begränsningar och det är som det är. Naturligtvis gör vi allt vi kan för att varje enskild elev ska komma vidare och utvecklas, men har man en lindrig utvecklingsstörning så finns det helt enkelt en gräns för vad man kan klara av. Med vissa elever ser vi en fantastisk utveckling med våra mått mätt, medan med andra får vi tyvärr konstatera att de troligtvis inte kommer att komma så mycket längre.

Och det är om denna gräns som jag vill att vi ska tala mer om! Alla elever oavsett skolform har en gräns och den gränsen ser olika ut för olika elever. Det är vansinnigt att inbilla elever att de kan nå ett mål som de faktiskt inte har förutsättningarna för att nå. Har de inte den intellektuella förmågan så är det helt enkelt en omöjlighet! Det är betydligt enklare att se detta inom idrottens värld. Det är uppenbart för var och en att en vältränad man med långa ben har betydligt bättre förutsättningar för längdhopp än en överviktig man med korta ben. Visserligen kan den överviktige träna och på så vis skapa bättre förutsättningar, men benen är och förblir korta och ingen skulle komma på tanken att säga till honom att du kan nå lika långt som den andre mannen. Den kortbente mannen har helt enkelt sina fysiska begränsningar.
I idrottens värld är det helt självklart att väga in de fysiska möjligheterna och begränsningarna.

Det är svårare i skolans värld. För det första är det sällan som det syns på en elev vilken intellektuell förmåga hon besitter och för det andra finns det ingen plan för de elever som helt enkelt inte kan nå målen.
För mantrat är att alla kan nå målen bara de får rätt stöd! Detta är inte sant och ett stort svek mot de elever som faktiskt saknar förmågan. Det är också ett svek mot alla lärare som sliter sitt hår för att få elever godkända och som tyvärr alltför ofta (tror jag) låter elever passera trots att de egentligen inte nått målen.

Om man ser på en normalfördelningskurva över IQ, (jag är medveten om att det inte bara handlar om IQ för att lyckas i skolan men det har dock en ganska betydande roll) ser vi att det finns ett relativt stort spann mellan ca 70-85. Denna grupp brukar kallas svagbegåvade, en grupp som inte har rätt att gå på särskolan men som har stora svårigheter att klara den vanliga skolan. Dessa elever utreds här och där och man försöker på alla möjliga sätt komma på en förklaring till varför de inte lyckas i skolan. De tillskrivs ofta olika bokstavsdiagnoser och så tror man att det är där problematiken sitter. Jag tror inte att det alltid är hela sanningen, kan det vara så att rotproblemet bottnar i att de är svagbegåvade?




Förr i tiden när inte alla gick i skolan var det självklart att prata om intelligens, de elever som hade "läshuvud" uppmuntrades att studera vidare. Idag ska alla gå på gymnasiet och helst även universitetet. Vi lever i ett otroligt avancerat och krävande samhälle. Om du ska passa in ska du ha en gedigen utbildning, vara socialt kompetent och dessutom helst vara snygg också! Det finns få enkla jobb att söka idag, vilket innebär att en stor grupp människor inte har någon plats i dagens samhälle.
Detta tror jag är en av anledningarna till att man inte pratar om de svagbegåvade i skolan för vad ska man göra med dem? I vårt samhälle är det väldigt tydligt att människor har sitt värde i jobbet. Lyssna bara på politikerna; det är jobben och jobben. Arbetslinjen talar sitt tydliga språk.
Om nu värdet sitter i att jobba, vad har då de svagbegåvade, som kanske aldrig kan få att jobb för värde?

Vi måste våga prata om de svagbegåvade och vi måste se att alla människor har ett oersättligt värde oavsett arbetsförmåga. Vi måste komma bort från att koppla samman intelligens och människovärde och på något sätt se till att dessa människor inte utestängs från samhället. Jag har inga självklara svar på hur, men ett första steg är att inte värdera teoretisk kunskap högre än praktisk.

Den svenska skolan kommer troligtvis att få en större andel svagbegåvade elever framöver. Jag tänker på alla migranter som kommer till Sverige. Detta är en väldigt het potatis som ingen vill ta i. Man måste ha klart för sig att många som kommer har ytterst lite skolbakgrund och det är troligtvis svårt att ta igen allt det man har missat. Att ha vuxit upp i länder med svält och fattigdom går inte obemärkt förbi, långvarig undernäring och bristande stimulans kan leda till nedsatta förmågor. Även infektionssjukdomar kan påverka hjärnas utveckling negativt.  http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Utvecklingsstorning/
Att olika länder har olika IQ borde egentligen inte vara något märkvärdigt, men det är och förblir ack så känsligt. https://sv.wikipedia.org/wiki/IQ-skillnader_mellan_v%C3%A4rldens_l%C3%A4nder

(Ser nu att sidan är borttagen! Tidigare fanns det en karta med olika länders genomsnitts-IQ, men det är tydligen för kontroversiellt att visa idag. Hur som helst finns det en skillnad på gruppnivå mellan olika länders genomsnitts-IQ) 

Anledningen till att det är så känsligt är återigen att man kopplar samman det med människovärdet, vilket är djupt tragiskt. Man är rädd för kopplingen till rasbiologi och det med all rätt. Så istället för att kunna prata om det så låtsas man som att alla har samma IQ, för alla ska vi ju ha samma förutsättningar.

Jag tror att det är hög tid att skolan och politikerna lyfter frågan om de svagbegåvade i skolan. Vi måste våga se verkligheten som den är och inte som vi skulle vilja att den var. Redan nu finns det alltför många ungdomar och unga vuxna som står utanför samhället, de klarar inte skolan och de får inga jobb. Det är som sagt troligt att denna grupp kommer att öka i framtiden. Görs inget kommer detta skapa oerhörda lidanden och frustration för de elever som gång på gång får uppleva misslyckanden på misslyckanden.
Ett samhälle med en alltför stor grupp som känner sig utanför samhället och inte delaktiga, leder till ökade polariseringar och i slutänden ett instabilt land.

Vidare läsning:http://www.svd.se/de-svagbegavade-ar-tabu-i-skolan

Boktips!

Jag har precis läst ut "Den stora upptäckten" av Ulf och Birgitta Ekman. Den handlar om paret Ekmans väg till Katolska kyrkan. Det är en lång och slingrande väg och jag kan inte låta bli att ställa mig frågan varför Gud lät det ta så lång tid! När man läser boken är det omöjligt att inte bli både imponerad och fascinerad av den otroliga hängivenhet och det engagemang som de uppvisar. De far kors och tvärs över jordklotet och startar den ena efter den andra församlingen. Det är möten och stora konferenser i en aldrig sinande ström! 

Tänk om all denna energi hade fått kommit till användning inom den katolska kyrkan istället. Men, men, Gud har sina vägar och tankar och jag hoppas och tror att Ekman kommer att få betyda mycket för Katolska kyrkan i Sverige. Kanske kan det bli en ögonöppnare för andra inom frikyrkan och väcka en längtan efter att nå tillbaka till rötterna. Frågan om sanning går som en röd tråd genom boken. Det är ett ärligt sökande och de tar så småningom konsekvenserna av sina upptäckter, dock inte utan vånda.

Det jag saknar i boken är någon form av reflektion över det livsverk som Ulf Ekman byggt upp. Hur ser han på det idag? Och hur ser han på de människor som menar att de tagit skada av den framgångsteologi som var utmärkande för Livets ord? Det hade varit intressant att få veta mer om det!

Nästa bok "Hör du vinden blåsa" av W.Stinissen, har några år på nacken, men den har gått mig helt förbi. Jag fick den av en vän och det är jag mycket tacksam för! Jag har inte läst ut den än, men det jag läst har verkligen talat till mig. Anden kan lätt bli något diffust och svårgripbart i den kristna tron, något som bara karismatiker har ensamrätt till. Jag har alltid känt att detta med den Helige Ande har varit outforskad mark för mig och något som "inte är för mig". Samtidigt har där också funnits en längtan efter att verkligen få leva ett fullt kristet liv där Anden är en självklar verklighet. Boken öppnar nya perspektiv och en ökad förståelse för vem och vad Anden är och gör. För mig har boken på många sätt varit djupt själavårdande och  jag tror att det är en bok man med fördel kan läsa flera gånger.

Vad är sanning?

Jag fick en fråga från en vän om vilka bloggar och nyhetssajter man ska läsa. Här kommer lite tips och tankar!
För det första gäller följande: om du ska kunna bilda dig en någorlunda sann bild av en händelse eller en företeelse måste du läsa en rad olika sajter och bloggar. Helst bör man ju naturligtvis ta del av utländsk nyhetsförmedling också. (Tyvärr läser jag inte så snabbt på engelska så jag hinner helt enkelt inte med så många artiklar!)
Journalistik idag handlar ytterst sällan om att förmedla en objektiv syn på saken. Man bör hela tiden ha i bakhuvudet att allt som skrivs har en viss agenda och ett visst syfte. Att det är på det viset har blivit mer och mer uppenbart de senaste åren med strömmen av alternativ media som nu finns tillgänglig för alla på nätet. Det är lätt att jämföra vad olika medier skriver och hur en händelse lyfts fram eller helt enkelt "glöms" bort.
Visst förekommer det uppenbara lögner i nyhetsförmedlingen, DN är ett bra exempel på detta, men det är inte den vanliga taktiken, snarare är det just undanhållande av fakta som är gängse förekommande.

Här kommer lite bloggtips. Observera att jag långt ifrån alltid håller med om allt på dessa sidor, men jag tycker att de bidrar med intressanta perspektiv. Jag följer för det mesta med i den vanliga nyhetsförmedlingen på SVT och väger sedan upp det med olika bloggar. På så vis tror jag i alla fall att man kan få en hygglig bild av vad som pågår, men lätt är det inte. Sanningsfrågan är långt svårare och mer komplex än vad jag någonsin kunnat ana!

Jag följer sedan många år Erixons blogg http://erixon.com/blogg/.

För några månader sedan började jag läsa Westerholms blogg http://ledarsidorna.se/ och även ibland Sanandajis blogg http://www.tino.us/

Intressant är också Berns blogg http://antropocene.se/
Här vill jag särskilt lyfta fram tre inlägg:
http://antropocene.se/2015/december/the-matrix-1.html
http://antropocene.se/2015/december/the-matrix-2.html
http://antropocene.se/2015/december/the-matrix-3.html
Mycket intressanta perspektiv!
Bern skriver:  "..allt är en logisk kedja om man följer de intressen som är i rörelse. Follow the money räcker som förklaring." 

Där tror jag han har helt rätt! Follow the money och du får svar på många av dina frågor! Ytterst lite konflikter och kriser i världen sker av tillfälligheter. 
Vill man veta mer om detta bör man se filmen "The shock doctrine" http://www.ur.se/Produkter/190627-The-shock-doctrine. Den är fruktansvärd på många sätt, om nu allt är sant. USA:s roll som självutnämnd världspolis med ett sken av att vilja sprida demokrati, är i själva verket bara en täckmantel för att sprida råkapitalism. Filmen handlar främst om USA:s inblandning i politiken i Sydamerika, men även Mellanöstern berörs. Jag tror att om man ska förstå vad som händer i Mellanöstern idag, så är detta perspektiv som filmen ger nödvändigt.

Detta om bloggar. Över till nättidningar! Vad bör man läsa här? Jag läser i princip aldrig Aftonbladet eller Expressen, möjligen någon krönikör. Jag anser att de knappast ens försöker förmedla en sann nyhetsbild, än mindre några djupgående analyser. Svd läser jag ibland och som sagt SVT-nyheter.
Lite då och då läser jag Proletären http://www.proletaren.se/inrikes, här kan man hitta både den ena och andra intressanta artikeln! 
Så kommer vi då till den delikata frågan om hur man ska göra med alla nättidningar som förmedlar en negativ inställning till invandringen. De senaste åren har de ju vuxit upp som svampar.
Mitt svar är att jag tror att man även där bör ta del av det nyhetsflödet. Rent rasistiska och nazistiska tidningar går helt bort, men övriga tidningar anser jag att man bör ta del av 
t ex  http://samtiden.nu/. och http://www.nyatider.nu/
Liksom alla nyheter ska man här granska och reflektera över vad som skrivs. Är detta sant? Vad skriver andra medier om samma händelse? I vilket syfte skrivs det? Och på så vis försöka få ihop en helhetsbild. 
Ovan nämnda sidor skriver i princip bara om allt negativt som invandringen medför och i det motsatta diket ligger så kallad "gammelmedia" som bara vill framhålla det positiva.
Och så ligger man i sina skyttegravar utan att för ett ögonblick kunna tänka sig att lyssna på vad den andre faktiskt säger och i alla fall försöka föra en konstruktiv debatt.
Detta tror jag är oerhört farligt i längden.

Dyrbara skatter i djupet

Jag har många gånger tänkt på det faktum att vissa människor går genom livet utan några större bekymmer eller vedermödor. Visslande går de fram på en solvarm väg och livet tycks vara en evigt bestående sommar. Visserligen kanske något stackmoln dyker upp och kanske till och med en regnskur i värsta fall. Men regnet faller kort och mjukt och bakom nästa vägkrök strålar solen lika klar igen!
Till er som har det så har jag bara en sak att säga: njut och var tacksamma!

Det är inte till er jag skriver som går fram på solljusa slätter, utan till er som går i leran med sylvasst regn stickande i ansiktet. Ett regn som inte har den minsta tanke på att upphöra, men möjligtvis funderar på om det ska övergå till snöblandat regn istället. Det är till er jag skriver och till mig själv.

De erfarenheter som mötet med mörker och smärta ger är något att ta till vara. Det är förvisso dyrköpta erfarenheter på många plan, men också dyrbara erfarenheter. I de djupaste vatten finner du de dyrbaraste skatterna.

Jag vet hur det är att när livet rasar, när allt du trott och hoppas på smulas sönder på ett ögonblick. När det inte finns något fast att hålla i, när djup på djup öppnar sig under fötterna.
Jag vet hur det är att springa i en mörk labyrint, fram och åter utan hopp om utväg.
Jag vet hur det är att stå på avgrundens kant och höra de mörka lockande rösterna.
Jag vet hur det är att befinna sig långt ner i havets djup, med en brännande och sprängande bröstkorg i natten oförmögen att andas.
Och det är där, utan att du lägger märke till det eller någonsin skulle ha en tanke på det, som någon lägger en pärla i din hand, men du märker det inte förrän du kommit upp ur djupet. Och du förundras över denna gåva.
Dina tunga och svåra erfarenheter är dyrbara, tro inte något annat. Det finns skatter att bärga i djupet!

Det svarta döda kolet pressas samman hårt och länge i ångestvälten. Vem skulle ens kunna ana att en skinande klar diamant snart skall framträda?

Han som kan förvandla vatten till vin, mörker till ljus och död till liv, nog måste Han kunna förvandla min börda av gråsten till skimrande ädelstenar!