Till en enda punkt, det är hit jag ska.
På irrvägar och omvägar går min väg, men alltid mot målet.
Allt syftar till att nå denna punkt, nej, det är inte en punkt.
Det är ett tillstånd- ett varande.
Ett ständigt blivande.
Som jag stretat och kämpat emot,
ett barn som inte vill lämna det kända.
Allt lidande, all smärta har just detta syfte- att födas.
Vilken kamp, att våga lyfta blicken och möta sig själv.
Och mer än så, att möta Han som är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar