lördag 25 december 2021


Min innersta fruktan

Kanske är jag trots allt inte välkommen

Frätande tvivel

Rösten viskar väsande 

Vem tror du att du är


Gör inga misstag

Du har ingen marginal

Det förstår du väl


Ett existensberättigande utifrån duglighet 

Därför måste 

allt vara rätt

kom i tid

var noggrann 

dubbelkolla och sedan kolla igen

inte

göra

vara

leva

fel


Minsta felsteg och jag utestängs

Livsrummet krymper 

Rädslan styr valen

Skammen skaver


Misslyckad


Livet slår

brottsjö efter brottsjö

bekräftar mina farhågor

inte välkommen


Jag avundas de självklara

De lyser så klart

De bara finns

till

De har en given säkrad plats

De vet att de

är


Djupaste längtan

Våga tro 

att jag trots allt är välkommen


Oändligt välkommen


Suscipe me







torsdag 25 november 2021

Glastemplet

Skuggor rör sig över marmorgolv
Tomma blickar, oseende ögon

Vända mot

Isgudinnan 
tronar blek och väldig 
Kräver offer

En efter en kallas de fram
Böjer knä vid vita tronen
Vrids ur till sista droppen
Krampar, skälver, svettbrytning i pannan

Efteråt: Inåtvänt leende 

Jag stormar mot glastemplet
Full kraft
Allt jag orkar och förmår
Såriga armar, splitter i ansiktet

Bankar och slår
Glaset sluter sig hårdare

Runt, runt går jag
I tysta cirklar
En dåres gång

...men Jerikos murar rasade tillslut

Lutar kind mot isande glas
Spanar genom imman

Hon där inne
Frysande

Om jag bara fick hålla dig

söndag 21 november 2021


Livets prov


Provet i min händer

Svart text

Hårt och skoningslöst

Obegripliga frågor

Olösbara ekvationer


Min värsta fasa

Inte klara, inte kunna, inte förstå

Kämpar och sliter

Vill få svar på alla mörka varför


Provet lyses upp

Inte en enda fråga behöver jag besvara, inte en enda!

Lämnar tomt rad efter rad

Under inre jubel

Vidare till nästa fråga


Inget behöver jag besvara! 


Endast för varje fråga 

böja mina knän

visa oförmåga 

total hjälplöshet

- överlåtelse


Blott så fullbordas mitt prov


Djupt nerifrån brunnens mörker 

Bara ett håll att rikta blicken

- uppåt


onsdag 3 november 2021

 

I denna dunkla tid 1

Det är förvirringens tid, lögnens och rädslans tid. Jag vill samla mina tankar, försöka bringa en strimma ljus över det dunkla och svårtolkade som nu sker.

Det enda jag vet är att jag kan ha fel i det jag skriver. Det är en utgångspunkt så god som någon. Ändå måste jag skriva, försöka förstå dramat som utspelas. Så många röster, med olika budskap.

Det var som jag anade, trots alla stora vackra ord var det inte mer än en tunn hinna, bortskrapad i ett enda svep. Fernissan som skulle hålla stånd mot oväder och hällregn upplöstes redan efter några få tunga droppar. 

Helt plötsligt har "allas lika värde" glömts bort, alla värdegrunder gått upp i rök och diskrimineringslagen tycks ingen hört talas om. Libertarianerna har i ett trollslag förvandlats till högljudda megafoner för hårdare regler, större inskränkningar och mindre frihet. Diskrimineringen sker nu helt öppen och påhejas av förfärande många. 

Under så lång tid och i så många år har man i Sverige arbetet med dessa frågor och certifierat till höger och vänster, så att ingen ska känna sig kränkt. För alla är vi ju olika och vi gillar olika och alla ska få välja själv och alla har rätt till sin kropp och sitt liv. 

I land efter land ser vi hur grundläggande rättigheter stryks på löpande band och totalitära tendenser skjuter upp som svampar ur jorden. Människor stängs ute från samhället, de äger inte tillträde till sin arbetsplats och blir av med sin försörjning. De nekas tillträde till butiker, idrottsarenor, banker osv. De bötfälls och förs bort. De pekas ut som samhällsfarliga, fiender till staten.

Är det ingen som känner igen detta? Ingen som ser att det hänt tidigare i historien? Men när det sker rakt framför våra ögon, då ser vi inte vad som händer. Förblindade är vi.

Uppdelningen i rena och oren, ett A och ett B-lag. Vem står upp för denna nya marginaliserade grupp? Ingen. Även kyrkan är beklämmande tyst.

Med tanke på att vaccinerade också kan bli sjuka och sprida smittan är denna diskriminering totalt irrationell.

Vaccinpass handlar inte om att minska smittspridningen, det handlar om kontroll. Vaccinpass är helt ologiskt, eftersom antingen fungerar vaccinet så pass tillfredsställande att vaccinerade inte behöver vara rädda för ovaccinerade eller fungerar vaccinet så pass dåligt att ett vaccinpass inte överhuvudtaget fyller sitt syfte!

Man säger att vi ska vaccinera oss i solidaritet, men smittspridningen hejdas inte av vaccination. Se på Israel där majoriteten är vaccinerad med två sprutor och många även med en tredje, trots det är smittspridningen hög. Nu talas det om en fjärde dos och kanske en femte.

Jag har den senaste tiden sett allt fler som på allvar menar att ovaccinerade inte ska få sjukhusvård om de blir sjuka. Personer som förfäktar sådana tankar borde upplysas om att de flesta sjukdomar i västvärlden är så kallade välfärdssjukdomar och därmed mer eller mindre självförvållat. 

Så med det resonemanger skulle sjukvården inte ta hand om patienter med diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer osv. Och de som får biverkningar av vaccinet borde då inte heller få någon sjukhusvård.

Jag lyssnade nyligen på Ann-Cathrin Engvall, doktor i molekylär cellbiologi med immunologi och virologi som specialitet. Hon för ett resonemang som jag även tidigare hört av andra läkare. Detta virus är inte ett virus som vi kan vaccinera bort eftersom det hela tiden muterar.

Ju fler som vaccineras ju snabbare måste viruset mutera sig, vilket gör att vaccinerna snabbt blir daterade. 

Att vaccinera en stor del av befolkningen innebär då att man förkortar skyddet för de som mest behöver det och att man dessutom förlänger pandemin.

Med massvaccination tvingas viruset att mutera i snabbare takt. Jämför med överanvändning av antibiotika som leder till antibiotikaresistens.

Om man istället bara vaccinera riskgrupper kommer resten av befolkningen att så småningom efter genomgången infektion få T-cells immunitet som är långt mycket bättre än skyddet från ett vaccin, eftersom en sådan immunitet ger ett bredare skydd och även ger visst skydd mot muterade former av viruset.

Varför ska då alla vaccineras? Vad är den långsiktiga planen? Ska alla ta nya vaccinationer varje halvår? Hur påverkar det kroppen? Och varför, varför ska barn vaccineras?

Något jag inte heller förstår är varför man propagerar för att de som haft viruset trots allt ska vaccinera sig. Vad är anledningen? Med tanke på att en genomgången infektion ger bättre och längre skydd än vaccinet, varför ska då dessa människor ändå ta sprutan? Detta går helt emot tidigare erfarenhet. Vad är det jag har missat?

Jag är inte emot vacciner, de kan i bästa fall och rätt använt fylla en mycket viktig funktion. Jag är inte heller någon virusförnekare. Detta är ett allvarligt virus som kan slå oerhört hårt, men en sak håller jag benhårt fast vid, medicinsk apartheid är inte försvarbart. Aldrig någonsin ska vi göra skillnad på folk beroende på vilka sprutor de tagit. Varje människa måste själv få avgöra vilken medicinsk behandling de vill underkasta sig. 

Att med tvång eller indirekt tvång påtvinga människor en medicinsk behandling är ett djupt ingrepp och ett stort övertramp. Att beträda den vägen är ett snabbt sluttande plan.

Jag har ofta undrat över olika skeenden i historien. Hur kunde allt gå så snabbt? Varför protesterade så få?

Ja, snabbt har det gått. Snabbare än jag kunnat ana. Inskränkningar efter inskränkningar. Grundläggande rättigheter upplöses mitt framför mina ögon. Grupp ställs mot grupp. Misstänksamhet och galenförklaringar om man inte helt delar det rådande narrativet. 

Kanske är allt detta vi ser är något mycket större än vi anar. Jag kan inte komma ifrån den djupa dova obehagskänslan. Vad handlar allt detta om? Är det verkligen vår hälsa läkemedelsindustrin och makthavarna värnar om eller är allt bara förklätt i fina ord? Ord om frihet, ansvar och solidaritet.

Vilka krafter är det som styr? Vad är målet?

Mycket tas ifrån oss, kommer vi någonsin att få det åter?



söndag 26 september 2021


Efter K


De privilegierades sorg

- en annan sorg 

Hon kunde fly, bort från allt

Det är hotellrum och middag på restaurang, 

rödvin och gå längs floden Seine,

strosa i Montmartre och bestiga martyrernas berg 

Skimmer över det fula och svarta


Åh, hur ofta har jag inte velat fly

Ta min väska, 

bort från svek och fasa 


söndersmulade drömmar


bort från ständiga anrop,

sura disktrasor och tunga matkassar

bort från tyngden, 

ansvaret och maktlösheten


Att få vara själv, 

slicka sina sår 

Vila mot mjuka kuddar 

- förunnat de privilegierade


Och ändå är förtvivlan densamma


Hon söker fäste i det skriva ordet,

den ena räddningsplankan efter den andra får hon tag i, citat efter citat greppar hon med darrande händer

Människor genom tiderna har varit där förut, 

i krisen, i utstöttheten, i det outhärdliga

Bevarade erfarenheter


Är boken sann?

Det vet jag inget om, inte alls

Men sant är sorgen hon målar, 

sant är lidandet 

och sant är skönheten


(Boken "K" av Katarina Frostenson)



söndag 12 september 2021

Att läsa sitt liv

Om jag bara kunde

ta bort, ändra, göra om, lägga till

Så här var det inte tänkt, så här ville jag inte ha det

Förfelat liv


Läs ditt liv som Skriften

I helig vördnad

Inte en händelse, inte ett skeende är utanför Guds makt

Allt pekar mot honom, allt samlar han, allt vävs in i väven

Han ensam känner mönstret


Så får jag läsa mitt liv

varje ögonblick inneslutet i hans vilja och nåd.

Sinnets öga ser död och förtvivlan

trons öga ser liv och hopp


(Med inspiration från boken "Överlåtelse åt Guds försyn" av Jean-Pierre de Caussade)




Det är Herren!


I varje ögonblick är du

Närvarande


Torftig klädnad, smuts och trasor

Stelnad sorg, skärande oro, stålgrå ångest

Tyngd över slokande värkande axlar


Drag bort slöjan

Med trons öga får jag säga:

Det är Herren!


I varje skeende:

Det är Herren!


I stort som smått:

Det är Herren!


Förklädd kommer Du till mig

Viskar mitt namn


(Med inspiration från boken "Överlåtelse åt Guds försyn" av Jean-Pierre de Caussade)




söndag 8 augusti 2021


 En handskriven lapp i köket:

"Stå fattig i det som är och ta emot din säkerhet från Gud."

Så många gånger jag vänt min trötta blick dit
Fattig på ork, fattig på hopp och mod

Står i regnet, blöt in på bara kroppen
Rådvill och tomhänt
Skälvande av köld

Maktlös inför vad livet tycks kräva och begära
Långt över min förmåga
Alltid långt över

Och ändå - allt Han ber mig om är mina tomma händer


torsdag 1 juli 2021


De som stå Honom närmast


Ett nyfött barn

Ögonen djupa vattenbrunnar, en porlande källa

Blicken outgrundling, ett universum

Nyss smekt av skaparhand

Skälvande heligt ljus


En äldre människa

Livets stigar i pannan

Dörren står redan på glänt

Ljuset letar sig ut, sprider sig över hennes ansikte

Snart - slå ut i full blom!

Snart - famnas! 

Tätt intill


De som stå Honom närmast

Den tunna hinnan mellan himmel och jord upplöses

Ett öppet fönster


I mötet faller ljuset även på mig

Min längtan skjuter nya gröna skott



söndag 23 maj 2021


Andas ditt namn

Här är lättare att tro

Himlen möter havet

Ljuset flödar

Själen vidgas


Viskar ditt namn i takt med andningen

Våg efter våg sköljer bort oron och stressen


Andas ditt namn och vet; jag är framme

Inget mer finns att skynda till




lördag 8 maj 2021

På gränsen

Rädd för att stanna.

Benen rör sig mekaniskt.

Steg för steg. 

Inte känna, inte tänka.

Bara gör, gör det du ska! 

Vägen framåt enda alternativet.


Hon ber mig stanna, vila en stund.

Ser hon inte vad som jagar mig?

Om jag sätter mig ner nu...

Kommer jag någonsin kunna resa mig igen?

Allt kommer att nå mig, hinna ikapp.

Alla undanträngda behov kasta sig över mig.


Hungriga vilddjur som svultit för länge.

Avståndet krymper.

Känner den heta andedräkten.

Tröttheten nafsar mig i kläderna.





onsdag 21 april 2021

Utgivande

Solens värmande strålar- för mig utsända

Fjärilsvingarnas mönster - för mig uppslagna

Kastanjeknoppens grönska - för mig utslagen

Scillas blå matta -för mig utrullad

Kvällshimlens rosa tavla- för mig utspänd


Hans kärlek - för mig utgiven



lördag 3 april 2021

I skärningspunkten


Att andas in

din rätt att finnas till

tag plats

tag emot 

- allt är du värd!


Att andas ut

ge av allt du har

strömmar från ditt innersta

håll inget tillbaka

- du frambringar grönska!


I denna skärningspunkt får du leva


söndag 21 mars 2021

Recouler en Dieu 

En strid ström mot havet. 

Allt ivrigare, virvlande och hoppande. 

Dagarna rinner mellan träden, mellan soluppgång och solnedgång.

Svindlande rymder av tid.


Smeker en kind, sorterar strumpor, sover en stund. 

Maten på bordet, bussen mot arbetet, viskar en bön. 

 

Stadig kurs mot målet - bli omfamnad.


(Recouler en Dieu, att strömma tillbaka till Gud, sa mystikern Jean de Saint-Samson 1571-1636)


fredag 26 februari 2021

I prövningens tid

En flodvåg av svart sorg.

Kämpar i strömvirvlarna. 

Neråt, mot djupet går min färd.

Bröstkorgen sammanpressad. 

Sjunker mot botten.


Brännande bitterhet

i min strupe. 

Klibbig tröst. 

Vältrar mig i sörjan, girigt suger jag giftet.

Lyssnar på väsande lögner. 

Ett misslyckat eländigt liv var allt du fick. 


Mödosamt kravlar jag mig upp. 

Samlar ihop mig själv ännu en gång. 

Kringspridda bitar överallt. 

Hur många gånger kan man skrapa ihop sig själv? 

Hitta alla bitar, få dem på plats igen. 

Hur många gånger är det möjligt? 


Och ändå, ett brustet tack för prövningen.

Driver mig på knä med sträckta armar mot Han som allt förmår. 


Vissheten; om lidandet för mig hit är allt väl. 

Ja, redan i denna stund.




 


Livets biverkningar

Det är olika, en del får inga alls, de klarar sig liksom alltid undan.

Glider fram, glider igenom.

Nästintill smärtfritt. 


Och andra får hela den långa listan av biverkningar. 
Drabbar bara 1 på 100 000 står det eller mycket sällsynt förekommande. 
Ändå är det just det som händer. 
Otur eller så himla typiskt. 

Eller ännu värre: dömd till olycka. 
Dömd att långsamt malas sönder bit för bit.
Malas mellan kvarnstenarna. 
Tyngden över mig. 

Livets biverkningar är fler än jag någonsin kunde ana. 
Om jag hade vetat, ja vad hade jag gjort då?
Det hade ändå inte spelat någon roll. 

Eller kanske ändå?

Jag hade lagt mig ner för länge sedan.
Vägrat ta skiten. Strejkat, gjort uppror. 
Vad som helst för att slippa detta. 
Men jag visste inte innan, kunde inte ens föreställa mig. 

Det drabbar väl bara andra, inte mig, så tänkte jag nog. 
Kunde ju inte veta att jag var den där som alltid skulle gå med lidandet som en mörk skugga efter mig, en ständig följeslagare. 
Och aldrig undkomma.

Att jag blev den alla ömkar och förfäras över.
Någon man undviker. 
Som om lidandet skulle vara smittsamt.
Oren. 
Något måste hon ju gjort.

Var är nu din Gud?












Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest  är bön i sig  Din trasighet ett öppet sår  Finns det en starkare bön  Dina tunga suc...