Närmare

Just när jag rätat på ryggen.
Vinden mojnat, ljus vid horisonten
och skimmer i vattnet.

Just då, isande kastvind.
Båten kränger till.
Vet vad som gäller omedelbart.
Vet att sträcka mig långt över förmåga.
Vet att orka fast kroppen klagar.

Kämpar mig blöt i dånade storm.
Halar segel, styr och öser vatten.
Samtidigt.
Själv.

Svär åt vind och brottsjöar. 
Vill inte mer. 
Slås omkull.
Magra armar håller fast.

Förbinder ett gapande sår.
Blöder igenom om och om igen.

Återstår; surra fast mig vid masten.

I vanmakten
I bitterheten
I förtvivlan

Där väntar Han.
Som alla vindar och vågor lyder.