Sjuka mammor, sjukt system!

Jag läste för några veckor sedan en intressant artikel om mammor och sjukskrivningar.
Det var ingen rolig läsning. Det är nämligen så att mammor i åldern 30-39 är dubbelt så ofta sjukskrivna som män i samma ålder.
Dubbelt så mycket, det är helt sanslöst tycker jag. Jag blev faktiskt chockad när jag såg siffrorna. Jag visste ju att kvinnor står för lejonparten av sjukskrivningarna, men dubbelt så mycket, det trodde jag inte. Ska det verkligen vara så? Observera att innan kvinnorna i undersökningen fick barn så var deras sjuktal på samma nivå som männens, så skillnaden kan inte förklaras med att kvinnor generellt sett skulle vara sjukare. Förklaringen hänger tydligt ihop med att kvinnor får barn.
Skillnaden i sjukskrivningar består i 15 år efter att kvinnan fått barn!
Jag fattar inte hur detta kan accepteras i vårt samhälle. Det är ju uppenbart att något är väldigt fel! Ska kvinnor behöva ha det så här? Det är ett lidande för varje enskild kvinna och en enorm kostnad för samhället. Det får även ekonomiska konsekvenser för kvinnan som får ut mindre lön och mindre pension.
Nu ska visst försäkringskassan titta närmare på detta och försöka hitta några förklaringar.
Jag skulle kunna göra jobbet enkelt för dom. För svaret är ganska så uppenbart.
Det är helt enkelt svårt för mammor att kombinera små barn och arbete! Det är svaret. Svårare än så är det inte. Fast det svaret är väl som att svära i kyrkan i vårt jämställda samhälle där alla ska vara lika.

Analys
En lite djupare analys ser ut så här:
Rent tekniskt så kan barnet börja på dagis vid ett års ålder och båda föräldrarna kan återgå till heltidsarbete. Rent tekniskt kan de då dela lika på alla uppgifter för hem och barn.
Rent tekniskt så borde det fungera.
Problemet är bara att det handlar om människor. Människor som inte alltid passar in i de givna ramarna och systemen. System som faktiskt gör människor illa, i detta fall kvinnorna.
Problemet är att det finns människor med känslor och att människor är olika. Problemet är att människan inte är en maskin.
Det finns barn som inte alls klarar av att börja på dagis vi ett års ålder, som gråter och skriker och vägrar släppa taget när mamma eller pappa ska gå. De skriken bär sedan mamma med sig under dagen. Det gör ont. Det stressar. För att inte tala om alla sjukdomar som barnet släpar hem från dagis. Ständigt något nytt. Alltid en lapp i kapprummet "Nu går det magsjuka" eller "Nu har vi löss". Det stressar.
Det pratas mycket om att man ska dela lika på alla uppgifter i hemmet och det är ju rimligt när båda jobbar. Men jag tror det är mycket svårt. Hur gör man tex på natten när barnet vaknar och skriker efter mamma och det inte duger med pappa? Du står inte kl 02.30 och håller en föreläsning om jämställdhet för en 1-åring, jag lovar, det funkar inte. De första åren vaknar de flesta barn då och då på nätterna för att de inte kan sova; de är sjuka, kissat i sängen osv. Jag tror ofta att det är mamma som går upp och tar hand om barnen. Bara det att inte få sova ordentligt i flera år sliter oerhört! I undersökningar har det visats gång på gång att mammors stressnivå är högre än pappornas eftersom de tar det största ansvaret för hemmet och barnen. Kvinnorna dubbelarbetar. Knappast hälsosamt i längden.
Men vad har kvinnorna för val? Systemet är utformat så att alla ska jobba.
Att välja att vara hemma med barnen för att minska stressen är det självklara valet, men som systemet ser ut idag kommer det ganska snart att istället innebära en ekonomisk stress.
Så vad ska kvinnor men små barn göra? Arbeta och bli utbrända eller vara hemma och bli stressade av ekonomin.
Ja, vad tycker alla feminister nu? Är det någon som står upp för alla dessa sjukskrivna kvinnor? Finns det någon som bryr sig? Finns det ingen som vågar säga att något är fel, riktigt fel?

Fin kudde!

Nu blir det reklam! Jag hittade den här kudden på Ellos för 79kr, för både kuddfodral och innerkudde! Tyckte det var ett bra pris. Det är grovt säckvävstyg och den ser riktigt fin ut! Sen är väl inte Ellos känd för någon vidare kavlitet så hur tyget blir när man tvättar det återstår att se, men förhoppningsvis behöver man inte tvätta så ofta.

Bakning!

Det var trist väder idag så då fick det bli bakning! Det är otroligt vad mycket man hinner med med bara ett barn hemma! Musli, rågbröd, knäckebröd och sen ugnspannkaka blev det.
Att göra egen musli blir verkligen gott och är inte alls svårt, det gäller bara att passa så det inte bränns!

Musli

5 dl rågflingor
5 dl havregryn
2 dl solroskärnor
1 dl kokosflingor
1 dl pumpakärnor
1/2 dl linfrö
1/2 dl råsocker

Blanda ihop detta och häll i en långpanna
Blanda sedan 2 dl vatten och 5 msk rapsolja (ej olivolja)
Häll det sedan över långpannan och rör runt ordentligt.


Ställ in i ugnen i 200 grader i ca 20-30 min, rör runt då och då
När det är ca 10 minuter kvar lägg i hackade hasselnötter. Obs de bränns lätt!
När allt svalnat krydda med kanel och strö över russin.



Här är rågbröd från "Annas mat". Jag hade inte tillräckligt med rågmjöl hemma så jag tog hälften dinkelmjöl och det blev hur bra som helst!

Det här är ett mycket gott och supernyttigt knäckebröd. Jag tycker det är godast med någon typ av färskost t ex Philadelphiaost eller ännu bättre med vitlöksosten "Boursin".

Knäckebröd
¨
2 dl fullkorn dinkelmjöl
1 dl sesamfrö
1 dl solrosfrö
1/2 dl linfrö
2 tsk flingssalt (obs tar du vanlig salt måste du ta betydligt mindre)
2 - 2,5dl kokande vatten

Blanda de torra ingredienserna först. Tillsätt kokande vatten, tag ev mer vatten om det behövs. Bre ut allt på ett bakplåtspapper. Det är viktigt att det blir tunt, det är inte helt enkelt men kämpa på!
Grädda i nedre delen av ugnen i 150 grader ca 50 min-1 timme

Övervintring på balkongen.

Nu är det dax att klä på växterna om de ska överleva vintern på balkongen. Idag hjälptes jag och lilltjejen åt att klä på murgrönan lite vinterkläder. Först en stor frigolitbit under krukan, sedan småbitar runt omkring krukan och sist säckväv för att hålla allt på plats! Det blev ett fint paket! Det är första gången jag försöker få något att övervintra på balkongen så vi får se hur det går. Krukan står nu under tak och mot väggen, så den står i alla fall någorlunda skyddad.
Jag drömmer egentligen om en trädgård men i brist på det så är det balkongen som gäller.
Nästa år kanske jag ska våga mig på något mer. Jag har funderat på dvärgsyren på stam "Palibin", det ska tydligen vara ett bra balkongträd. Sen skulle det vara fint med en småblommig klematis också. De småblommiga ska vara lättare att övervintra eftersom de har tunnare rötter. Ja vi får se vad det blir! Nu hoppas jag bara att murgrönan överlever.

Barnkalas! Måste man bjuda hela klassen?

Barnkalas idag! Lilla Gabbi fyllde 6 år! Han fick bjuda tre stycken kompisar och två kunde komma. Det blev precis lagom med sju barn! Trevligt och mysigt!
Många väljer ju att bjuda hela klassen eller hela dagisgruppen. Man kan väl säga att det är mer eller mindre en oskriven regel och på en del skolor har jag hört att man faktiskt måste bjuda hela klassen. Jag måste säga att jag tycker det är rätt onödigt. För vems skull gör man det egentligen?
Argumentet brukar vara att ingen ska känna sig utanför och det låter ju fint. Men det finns en baksida av det argumentet som sällan nämns. Det finns faktiskt de som aldrig kan bjuda hela klassen. Då är det dom som blir annorlunda och utanför. Den oskrivna regeln att bjuda hela klassen skapar ett tryck både på föräldrar och barn.
Jag har vid ett flertal tillfällen hämtat mina barn på olika kalas och mött helt uttröttade föräldrar. Det har varit ett stort jobb att ordna hela kalaset och ett ännu större jobb att styra upp alla barn som kommer.
Och sen är det ju faktiskt inte säkert att barnet ens vill bjuda alla! Jag pratade med en mamma som efter ett kalas sagt till sitt barn att hon var trött eftersom det varit så många barn på kalaset. Och då sa barnet: "Men mamma jag ville ju inte bjuda så många!"
Och då kan man ännu en gång undra för vems skull man gör detta? För att visa att man är en bra och rättvis förälder? För att visa att man har råd och tid? Jag vet inte, tycker att det hela antagit lite väl stora proportioner.
Sen går det ju hela tiden inflation i att ordna det roligaste och mest speciella kalas. Det är skridskokalas, bowlingkalas, laserdomekalas och snart är det väl rymdfärdskalas!
Var och varannan vecka har barnen med sig inbjudningskort hem från skolan, skulle dom gå på allt skulle det ju bli kalas varje vecka. Så jag har sagt att max två kalas per termin. Det blir ju faktiskt mycket roligare då om man begränsar det hela, för då blir det mer speciellt de få gånger som de går på kalas. (Sen är det ju också lämpligt att begränsa det hela med tanke på sockermängden!)

I vår familj har barnen aldrig fått bjuda hela klassen, dels för att vi inte har råd helt enkelt och dels för att jag inte orkar. Det är möjligt att de känner sig utanför och annorlunda på grund av det, men jag har ingen möjlighet och ingen lust att haka på kalashetsen. De små barnen får bjuda 3-4 stycken max och så har vi kalaset på lördagar och de stora barnen får ta med några kompisar hem direkt efter skolan den dagen de fyller år. Enkelt och inte så märkvärdigt.
När jag själv var barn minns jag att jag blev bjuden på två(!) kalas där hela klassen var bjuden, det är möjligt att det var fler, men inte var det många. På den tiden fanns det överhuvudtaget inte den pressen att bjuda alla.
Jag tror att det var rätt skönt! Så till alla er som är trötta på stimmiga barnkalas:
ni måste inte bjuda hela klassen, gör det som passar er familj och gör inte mer än vad du orkar!

Målning

Igår var det målning med fem barn! Dom älskade det! Och det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Tipset är att låta barnen sköta grundmålningen och sen när dom tröttnat gör man resten själv.
Jag köpte ett lackat furubord med sex stolar i somras för en billig peng. Lackat furu säljs för ingenting, det är väl den stil som är mest ut just nu.(Fast snart är det väl inne igen!) Jag har själv svårt för furu, bordet och stolarna såg riktigt fula ut, men jag såg potentialen!
Kökssoffan har jag fått från mina föräldrar. Jag satt själv i den som barn! Så den var sliten och behövdes verkligen målas om. Jag har tänkt länge att jag skulle göra det, men nu blev det äntligen av. Det kändes rätt märkligt att måla den, tänk om man som barn vetat att jag en dag skulle måla den med mina barn.
Efter många timmars slit med sandpapprande och målning så är nu allt klart. Men det är väl bara en tidsfråga innan någon sitter och hugger med gaffeln i bordet så det blir märken...Fast då blir det ju shabby chic av det hela och det är ju en mysig stil!

Kudden är inköp på rea i somras på Hemtex. Jag ska hitta någon mer vintrig sen.