Gläntan

En del känner inte ens till att stigen finns.
Somliga anar, söker på måfå.
Några minns, men har gått vilse.

Stigen växer igen, bli osynlig.
Snår av stress och brådska, taggiga grenar.
Vem kan då komma fram?
Stormar välter träd,
tunga, mörka stammar - svek och bitterhet.
Vem orkar röja?
Skymning faller, natt och ångest.
Vem kan då se?

men stigen glöder svagt i mörkret

En sällsam ton. 
En grå liten fågels lockrop.
Så oansenlig, så lätt att avfärda.
Enträgen. Vill att du ska följa.
Våga.
Lyssna till behov, till djupaste längtan.
Återfinna.

När du funnit stigen, trampa upp den!
Överge den aldrig.
Lova mig det.

En glipa i tiden, en glänta i skogen.
Ständigt vänder jag åter. 
Här där ljuset alltid strålar.

En mittpunkt där livets alla ekrar kan få fäste.

Här blir jag mottagen, omfamnad.
Uppbjuden till dans.