Jag är ett hem!

Efter frukosten brukar Gabbi vilja sitta och mysa hos mig en stund.
Han kryper upp i mitt knä och gör sig så liten som möjligt. Jag lägger mina armar omkring honom och klappar sakta på honom. Då tar han tag i min händer och lägger dom som ett tak över sig och så kikar han fram och säger:

-Det här är mitt hem!

Mitt älskade lilla barn, tänka att jag får vara ditt hem, din trygghet och värme.
Så viktigt det är för varje litet barn att veta var dom hör hemma, att känna att det finns en plats där kärleken är självklar. Jag hoppas att jag länge kommer att få vara ditt hem.

I samhället hyllas självständighet och beroende är något fult, små barn ska bli stora så fort som möjligt, så fort det bara går ska dom bort från sitt hem. Det är sorgligt, inte skapar det några självständiga barn, utan vilsna och hårda barn.

Så kom mitt barn, jag är ditt hem!
Visst, jag vet att du en dag ska stå på egna ben och leva ditt liv. Men för att kunna bli stor måste man först ha fått vara liten, så länge som man behöver det.

Hur man kommenterar!

Det finns vissa som har problem med hur man kommenterar, inga namn nämnda!
Det är enkel; klicka på "kommentarer" som finns under varje inlägg. Skriv din kommentar och klicka på skicka, skriv sedan in det ord som kommer upp i rutan och klicka på skicka igen!
Jag tycker det är så trevligt med någon liten kommentar, tack!

Syrsan och vinterkriget

Mitt fönster står öppet mot den mörka sommarnatten.
Jag hör syrsorna spela, dom har vågat sig fram nu efter det ihållande regnet. Så börjar jag tänka på vintern, trots att det fortfarande är sommar, iallafall sensommar. Jag tänker på sagan om myran och syrsan. Snart ska hans lättvindiga spelande tystna, stråken kommer att stelna i den första nattfrosten.

Tanken på vintern skrämmer mig. Det är mörkret jag är rädd för, mörkret som kastar långa skuggor in i mitt inre. När det är mörkt både utanför fönstret och i mitt inre, hur mörkt är det då inte!

Min finska farbror kunde säga mitt i sommaren:"Snart är det vinter!"
Det är väl det jag har i mig det finska vemodet och de stora, mörka susande skogarna. Snart är det vinter.

Men jag har också den finska sisun i mig.
Sisu är ett ord som på finska betyder kampvilja, envis uthållighet, ilska, att aldrig ge upp. Jävlar anamma, helt enkelt. Sisu sägs ibland vara typiskt för det finska folklynnet och kopplas till det finska vinterkriget. Alla har sin kamp, det som syns och det som inte syns. Jag har mitt krig att utkämpa. Och som jag kämpar...

Sist av alla!

Jag är väl sist av alla, men nu finns jag i allafall med på Facebook. Jag är inte bara sist, minst vänner har jag också, stackars, stackars mig!

Jag har inte riktigt fattat meningen med Fejan, det är därför jag inte har gått med, men visst fyller det en funktion. Det är lite kul att se vad folk gör nu, som man kände innan och kanske ta upp bekantskapen med någon man förlorat kontakten med.

Men kan någon förklara varför det heter "vänner", det är ju bara ett fåtal som verkligen är vänner, de andra är ju kontakter och bekanta. Ordet vänner blir ju helt urholkat och tömt på mening när man säger att man har 632 vänner på Facebook!

Och sen undrar jag lite om inte hela grejen men Facebook handlar om att bli sedd. Folk lägger upp bilder och uppdaterar sin status var 3:e sekund, typ:
Nu äter jag nudlar, nu ska jag städa och det är bara sååå tråkigt osv
En del tycker att detta är löjligt och onödigt, varför vräka ut minsta detalj om sitt liv på skärmen?
Jag tycker också det verkar helt onödigt och till viss del meningslöst, men löjligt tycker jag inte att det är. Jag tror att det bottnar i en djup längtan att bli sedd och den längtan är inte löjligt i sig, utan fullt mänsklig. Alla bloggar som skrivs vittnar ju också om denna längtan; se mig, hör mig! Men någonstans i detta kan man ana en desperation; finnas jag inte där ute, uppdaterar jag inte min status tillräckligt ofta så finns jag inte! Har jag inte över 500 vänner så är jag en förlorare, en misslyckad människa.

Jag tror om sagt att Facebook fyller en funktion, men när vi söker allt vårt värde och uppmärksamhet där så är det sorgligt.

Sist; någon kanske undrar varför jag bloggar, om det också handlar om att synas. Ja det kan jag inte förneka visst är det delvis så. Men det handlar också om min längtan att få skriva, jag har alltid skrivit och tycker om att formulera mig. Jag hoppas också att jag kanske kan få ge något till er som läser.

En sommar i böckernas värld!

Jag har läst en del i sommar, en hel hög med böcker faktiskt. Jag älskar att kliv in böckernas världar och ta del av liv och öden.

"Till Mervas" av Elisabeth Rynell är en fin och sorglig berättelse. Språket är väldigt poetiskt och stundtals mycket vackert. Gillade den!

"Vilda svanar" av Jung Chang är en riktig tegelsten. Det är en självbiografisk familjehistoria som utspelas i Kina under 1900-talet. Jag var så arg när jag läste den, så mycket vansinne, så mycket lidande. Vad kommunismen ställt till med är långt värre än man tror. Läs den! (Måste dock erkänna att jag hoppade över en hel del, bitvis innehåller den långa och onödiga utvikningar.)


"En förlorad värld" av Evelyn Waug. Jag trodde faktiskt att den skulle vara bättre. Den var bra, men kanske inte det jag förväntat mig. Ska se Tv-serien någon gång, den ska visst vara väldigt bra!

"Den osynliga väggen" av Harry Bernstein. Den handlar om en judisk liten pojke och hans uppväxt. Det är en varm och fin berättelse, trots fattigdom och elände. Bernstein debuterade 96 år gammal! Helt otroligt att kunna få till en sådan fin bok!

"Ett hjärta större än världen" av Magnus Malm
En bok om vad det innebär att följa Jesus. En hel del läsvärt och tankeväckande, men tyvärr snöar han som vanligt in på gnosticismen. Dom bitarna kunde helt tas bort.

"Våga ta plats i ditt barns liv" av Neufeld och Mate, helt klart den bästa boken om barnuppfostran! Jag har fått så många nya tankar och funderingar. Jag är inte säker på att dom har rätt i allt, men mycket är
helt klart värt att ta till sig!

Ja, det var våren och sommarens läsning. Har läst några pocketböcker också men dom var lite sådär. Det var mycket länge sedan jag läste så här mycket. Senast var väl när jag läste littertur på universitetet. Vilken dröm det vara att under ett år bara få läsa en massa böcker. Det var fantastiskt!