Inför valet
Jag tror allt mindre
på de mångordiga
strör förljugna ord
Döda ord bär inte frukt
förruttnelse
sönderfall
Jag tror allt mindre
på det man ska tro på
fina ord fasader
tomma ord charader
Höger eller vänster
betydelselöst
armar på samma kropp
Jag tror allt mindre på
system som snärjer
rutiner utan egen tanke
”Lydde bara order”
Jag tror allt mer på tystnaden
en stilla kväll
träden andas
viskar
På reflektion
begrundan
förundran
Jag tror på solens första strålar
ångande marker
morgondis
Jag tror på lyssnande
djup som möter djup
stora vatten
Jag tror på det som är bortom
en verkligare verklighet
Jag vet
en dag ska jag omplanteras
där hör jag hemma
i den goda jorden
Markberedning
Det måste vara så
han tillämpar svedjebruk
Fäller träd efter träd
stolta drömmar brakar tungt
ligger döda på hygget
En tid att torka
en tid att vänta
Lite grönt
en strimma av hopp
Är det värsta över?
Då tänds allt
elden tillåts härja över markerna
Ett smärtsamt inferno
allt ska genombrinnas
allt
Grå aska
Där går han och petar med svedjekrattan
myllar ner små frön
i varm mark
Väntar
ännu ett år
Och sedan!
Manshög växer sig svedjerågen
Ger mångfalt igen
ja hundrafalt
Det måste vara så
En smekning på min kind
på höstkanten
så där i förbifarten
det var väl inte så farligt
Som om jag skulle tro dig
som om jag inte vet
vad som väntar
vad du kommer göra med mig
Dina kalla händer på mina axlar
alltid där
fingrar som gräver inåt
Letar sig genom min kropp
intar mig
genom märg och ben
Min följeslagare
år efter år
Trogen är du ju i alla fall
det får jag ge dig
Jobs vänner kommer till mig
Gud kan ju inte vilja detta
Jag svarar
Han låter det ske
Det syns inte på dig
Vet du inte att bytesdjur döljer sin sjukdom
Så du känner smärta
Nej jag känner inte smärta
Jag är smärta
andas smärta
Kom sunnanvind
mjuk och varm
andas liv
andas hopp
Att vakna fri en enda morgon
