Lysande facklor.
Bladguld på min stig.
Träden gör sitt yttersta.
Bjuder upp,
till en sista virvlande lövdans innan allt är förbi.
Snart faller klädnaden.
Stumma och nakna skall de stå.
Mörka, magra armar i oavlåtlig bön mot himlen.
Tysta svarta timmar.
Håller ut i frostens hårda grepp.
Håller ut när vinden sliter och drar.
Knotiga grenar.
Ber om ny vår.
.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar