onsdag 23 oktober 2019

Oktober

Lysande facklor.
Bladguld på min stig.

Träden gör sitt yttersta.
Bjuder upp,
till en sista virvlande lövdans innan allt är förbi.
Snart faller klädnaden.
Stumma och nakna skall de stå.

Mörka, magra armar i oavlåtlig bön mot himlen.
Tysta svarta timmar.
Håller ut i frostens hårda grepp.
Håller ut när vinden sliter och drar.

Knotiga grenar.
Ber om ny vår.

.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest  är bön i sig  Din trasighet ett öppet sår  Finns det en starkare bön  Dina tunga suc...