Nyårsnatt

När jag stänger dörren till mitt rum vet jag att dörren till det gångna året också stängs.
Inte så att jag aldrig mer ser det.
Det som varit måste varsamt och stilla dras fram.
Hållas och sörjas, vändas och vridas på.
Men inte levas efter, inte skugga min väg för alltid.
Det som varit har en gräns, som havet har sin bestämda plats;
hit men inte längre!

Jag stänger dörren nu,
för att sedan kunna öppna den mot en annan morgondag.
En ny och klarare morgon, där jag får vända mitt ansikte mot solen

Jag vill leva närmare, varmare, helare.