måndag 12 oktober 2020



Gryning

Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar

Sveper sin mjuka filt

Slipar av det vassa och kantiga

Solens milda varsamma strålar


Och jag andas





  Att vara bön  När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt  Som ett träd som i sig själv är bön  sträcker sina gren...