Jag tittar på några foton i mobilen från förra sommaren. Dom ser nästan overkliga ut, så grönt det var överallt, så ljust och varmt. På ett kort är barnen ner vid den lilla bron vid ån och trädens grenar hänger ner och bildar en liten tunnel av grönska.
Såg det verkligen ut så? Det är svårt att fatta nu när allt är brunt och visset.
Och träden kala och nakna.
På ett annat kort står dom på en liten väg mellan böljande sädesfält och solen lyser varm. Nu är det bara svart och kall jord där. Ännu.
Jag blir påmind om att allt kan ändras. Det var visserligen länge sedan och jag har nästan glömt hur det var. Länge sedan solen lyste, länge sedan livet bjöd på överflöd och glädje. Men allt kan ändras, inte så att det blir precis som förut, nej, kanske inte så. Men ändras, nog kan det förändras? Säg att det är så!
Kastanjeknopparna har redan börjat svälla och glänser blanka i solljuset.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar