1000 år av dikt och åter 1000 år.
I spiltorna, trygga bundna av rimflätning och blankvers.
Hovar skodda med versfötter,
jamb och troké.
Därnäst frisläppta i hagen.
Lekfullt tumlande.
Nyfiket prövande
De sista sidorna.
Framåt, spräng alla gränser!
Staketet borttaget, stallet nerbränt.
Rop om frihet - ett förtvivlat skri mot natten.
Frusna.
Isolerade.
Hängande blöt huvuden.
Svultna blickar.
Ordens kontinentaldrift.
Betydelsen låter sig inte längre fångas.
Undflyr våra fåfänga försök.
Förtroligheten, tilliten, den mjuka mulen.
Vem lockar tillbaka? Vem kallar och ber?
Varma kroppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar