1000 år av dikt och åter 1000 år.
I spiltorna, trygga bundna av rimflätning och blankvers.
Hovar skodda med versfötter,
jamb och troké.
Därnäst frisläppta i hagen.
Lekfullt tumlande.
Nyfiket prövande
De sista sidorna.
Framåt, spräng alla gränser!
Staketet borttaget, stallet nerbränt.
Rop om frihet - ett förtvivlat skri mot natten.
Frusna.
Isolerade.
Hängande blöt huvuden.
Svultna blickar.
Ordens kontinentaldrift.
Betydelsen låter sig inte längre fångas.
Undflyr våra fåfänga försök.
Förtroligheten, tilliten, den mjuka mulen.
Vem lockar tillbaka? Vem kallar och ber?
Varma kroppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Är träden kristna? Så löd titeln på ett föredrag jag gick aldrig Hur kan det ens vara en fråga? Du skulle sett träden ikväll Stilla vörd...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
En smekning på min kind på höstkanten så där i förbifarten det var väl inte så farligt Som om jag skulle tro dig som om jag inte vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar