Bokens huvudperson Mr Ryder, en berömd pianist kommer till en stad någonstans i Centraleuropa. Han ska göra ett framträdande i stadens konserthus om några dagar och det är mycket som står på spel. Ja, hela stadens framtid och identitet vilar på hans axlar. Stadens kulturliv har av olika anledningar gått ner sig och uppgiften är att återupprätta den forna glansen.
Mr Ryder har ett mycket pressat tidsschema inför den stora kvällen. Problemet är bara att han inte har koll på sitt eget tidsschema, han har bara vaga aningar om vad som borde göras. Vid vissa tillfällen blir han dock ytterst medveten om vad han ska göra och han stålsätter sig för att vara målmedveten, men det dröjer inte länge innan någon distraherar honom och han tappar sitt fokus. Oväntade möten med människor och händelser kommer ständigt i hans väg och upptar hans tid och kraft. Människor ber honom om olika tjänster trots att de känner till hans pressade situation. Han förväntas till exempel reda ut ytterst komplicerade relationer människor emellan.
Jag tror aldrig att jag har läst en bok som gjort mig så frustrerad. Jag vill ropa på honom, skaka honom, hålla fast honom i kragen och få honom att göra det han ska göra. Men han skulle ändå alltid undfly mig. Hans intentioner är goda, men han har inte kontroll över skeendet. Hans minne är dessutom ytterst begränsat. (Samma tema återfinns för övrigt i Begravd jätte, där mycket kretsar kring förlorade minnen.) Hans fru och son utgör i början av boken bara en mycket diffus minnesbild. Han tycks helt ha glömt bort deras existens! Det blir så småningom uppenbarat att deras relation är mycket komplicerad, då han alltid befinner sig på resande fot och sätter sin karriär i främsta rummet.
Detta är ett svårtolkat verk. Å ena sidan kan man tycka att den meningslöshet och absurditet som boken utstrålar i sig gör den just meningslös och fullkomligt irrelevant. Å andra sidan kan man ana att denna meningslöshet och absurditet är en bild av det mänskliga livet. Här framskymtar en flerbottnad symbolik.
Livet i sig kanske är precis så absurt som det framställs i romanen eller blir livet absurt när vi tappar bort det väsentliga.
I den drömlika tillvara som Mr Ryder befinner sig i jagas han inte av monster, men av enorma krav från tänkbara och otänkbara håll. Är det inte just detta som den moderna människan kämpar med? Dessa övermänskliga krav från alla håll och kanter och den inre splittringen som detta medför. Vi tappar ständigt fokus och får allt svårare att hitta tillbaka till vår huvudsakliga uppgift.
Ett återkommande inslag är att staden har förlorat sitt kulturliv och på olika sätt försöker hitta tillbaka. Det framställs som om avgörande frågor står på spel för hela samhällets existens. Vad står detta förlorade kulturliv för? Kanske är det en bild av att vår tid och vårt samhälle har mist sina värderingar och dygder och nu famlar i blindo. Avgörande frågor står sannerligen på spel i västvärlden.
Jag har tidigare läst Återstoden av dagen, Never let me go och Begravd jätte och jag måste säga att de böckerna gav mig betydligt mer.
Den otröstade lämnar kvar en känsla av frustration och vanmakt. En labyrint i mörka korridorer med dörrar som leder bort.
Den enda ljusning kommer på slutet när Mr Ryder inser att han inte är oumbärlig för stadens överlevnad.
En nog så viktig insikt för oss alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar