Rädslan att kvävas.
Ursinnigt kämpande efter luft.
Längtar djupa andetag av tystnad och ensamhet.
Hur ska det späda, ljusgröna överleva?
Det spirande, det sköra.
Stenig och torr jordmån.
Detta är inte för mig.
Detta är inte min livsmiljö.
Slokar i vass vind.
Böjer tungt mitt huvud.
Dignar under bördorna.
Är det nu jag vissnar, tappar allt?
Rötterna - du ser inte rötterna!
Djupare söker de sig.
Neråt, inåt.
Får fäste i det oförgängliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar