Rädslan att kvävas.
Ursinnigt kämpande efter luft.
Längtar djupa andetag av tystnad och ensamhet.
Hur ska det späda, ljusgröna överleva?
Det spirande, det sköra.
Stenig och torr jordmån.
Detta är inte för mig.
Detta är inte min livsmiljö.
Slokar i vass vind.
Böjer tungt mitt huvud.
Dignar under bördorna.
Är det nu jag vissnar, tappar allt?
Rötterna - du ser inte rötterna!
Djupare söker de sig.
Neråt, inåt.
Får fäste i det oförgängliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar