Inkrökt i mig själv.
Hopplöst hopsnärjd.
Tappar mål och riktning.
Räta ut mig!
Lyft mitt huvud mot ditt ljus.
Fäst mig varsamt vid ett växtstöd.
Befria mig från fängelsets mörker.
Min gravkammare,
väggarna droppande av ångest.
Du ensam rullar bort stenen.
Morgonljus.
Varför våren finns?
För att vi aldrig ska sluta hoppas.
Aldrig sluta längta.
Du ropar mitt namn.
Kallar mig ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar