Det stora skalvet lämnade betydande sprickor.
Lösa delar, raserade murar.
Men jag samlade ihop.
Förband, lappade och lagade.
Efterskalven sänkte det lutande huset.
Skadorna oöverskådliga.
En röra av lösa bitar.
Min enda tanke:
Jag måste hålla ihop.
Och jag förde det samman.
Täckte över allt med cement.
Det höll ihop. Jo, jag höll ihop.
En rustning, tyngre för varje steg.
Men under den hårda ytan
blödande bitar, löst och trasigt.
Skramlande och gnisslande.
Hur ska jag nå fram?
Borra i cementen, meter för meter.
Hitta de skadande delarna vid liv.
Måtte det inte vara för sent.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar