"Lila" av Marilynne Robinson

"Lila" är en ömsint och vacker bok. Den handlar om den trasiga och illa tilltygade kvinnan Lila, som får möta en oändlig kärlek genom den gamle prästen John. Det är en fantastik berättelse, en askungesaga, som väcker den eviga längtan efter att bli ovillkorligt älskad.

Tillit är ett bärande tema i boken och något som varje människa måste brottas med, att kunna lita på andra människor och att kunna lita på Gud. Flera gånger funderar Lila på att bege sig iväg. Och den gamle prästen vet, men han låter henne ha sin frihet.
"Jag vill ta hand om dig, även om det betyder att jag en dag följer dig till tåget."
Tilliten växer sakta fram, men den måste hela tiden stadfästas.
"Detta är min hustru!" Gång på gång säger prästen de orden när de möter folk i byn. För att presentera henne, ja, men minst lika mycket en påminnelse för Lila. Hon är verkligen hans hustru!

Prästens kärlek och tålamod med Lila tolkar jag som en bild av Guds kärlek till människan. I det ljuset blir boken en djupt andlig upplevelse. Utan detta perspektiv tror jag att man missar mycket av det som boken vill förmedla. Jag läste någon recension om att det minsann inte kunde finnas någon man som var så god som den gamle prästen och att det bara blev för mycket ibland. Och det är ju klart, saknas det andliga perspektivet blir boken på många sätt oförstålig och riskerar att falla platt.

Lila är bränd av solen och märkt av livets vedermödor och ändå är hon älskad! Jag ser bruden i Höga Visan och Guds sökande och letande. Guds oförtröttliga kärlek, som aldrig tränger sig på, men som alltid stilla finns där och önskar och längtar.

Liksom boken "Gilead" är "Lila" inte skriven i kronologisk ordning. Läsaren får lite pusselbitar här och där och på så sätt har boken hela tiden ett driv framåt. Bilden blir allt klarare och tydligare. De stora livsfrågorna är ständigt närvarande i boken och jag tycker det är modigt av en författare idag att våga ställa dem.
Man kan ha vissa teologiska betänkligheter när det gäller en del av bokens innehåll, men jag måste säga att det inte är ofta man får läsa en skönlitterär nutida författare som skriver så väl och så sant om Gud och livet.