Dödens port. (Begravningstal)

Dödens port, blytung hög och väldig.

Vem vågar gå nära?

Nej, man går omvägar eller skyndar snabbt förbi och vänder bort blicken.

Man blir tyst och försagd inför dödens port.

Åh, om du bara visst vad som finns innanför porten!

Där inne döljer sig en trädgård, med smala slingrande stensatt gångar omgivna av murgröna, stäppsalvia och pioner. Längre fram formar piprankans hjärtformade blad en båge, ett grönt valv. Vattendroppar vilar mjukt i daggkåpans skålformade blad.

Luften är varm och omslutande, mättad av doften från smultronjasminens blommor.

Och där kommer Han dig till mötes med utsträckta armar. Han kallar dig vid namn, ditt sanna namn.

Han är den som en gång ropat i smärta: "Jag törstar!"

Och det var dig Han törstade och längtande efter. Hans och din själs längtan är nu för evigt stillad.

Så var inte rädd för dödens port! Innanför finns liv i överflöd. Lägg ditt öra till och lyssna ofta, ofta.

När det nu skymmer och mörknar över världen, när hovslagen från apokalypsens ryttare kommer allt närmare och vredesskålarna töms. Då fasan inför vad som komma skall gör dig stum och ordlös.

Håll då fast, håll ut! Sätt allt ditt hopp, all din längtan till Han som är din själs djupaste svar. Han som är din ångests frid.

Och när dödens port öppnas för dig, så vidga ditt hjärta och vet att dödens port är livets port.

Porten hem.