Jag läste en fin krönika igår av Jonas Helgesson!
..."Men mamma, mest av allt: tack för dina kramar. Jag vet att du älskar mig. Jag får tröst än i dag när jag tänker på alla de timmar när vi satt i soffan i tv-rummet och du bara inte släppte taget om mig. Du har kramat ihjäl min bitterhet. Du ser när jag kämpar med mig själv. Du hör på min röst när krafterna sinar. Din blick ger mig vingar."
Läs hela här!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar