Född att vara annorlunda

Jag måste rekommendera denna programserie "Född att vara annorlunda"
Se den på svt-play om du missat de första delarna! I programmet får man följa ett par familjer som har barn med olika handikapp och sjukdomar. Jag grät när jag såg första delen. Vilken kärlek, vilken smärta och vilken kamp dessa barn och föräldrar lever i. De lever i en ständig ovisshet och oro, men på något sätt måste det vara en del av vardagen. Dom orkar, inte för att dom är starkare än andra, utan för att dom måste. Dom orkar för att dom älskar.

Jag får perspektiv. Och jag tänker att jag aldrig mer ska sucka över att lilltjejen för femtioelfte gången klättrar upp på diskbänken.
Tänk att hon kan klättra! Tänk att allt i hennes lilla kropp fungerar som det ska!
Jag ska inte heller sucka över att det ännu en gång är dax att byta ut stora delar av den äldsta pojkens garderob. Han växer så det knakar. Tänk så glad föräldrarna till den lilla kortväxta pojken skulle varit om de fick köpa längre och större kläder!
Jag ska inte heller sucka över deras små förkylningar och liknande. Jag ska vara tacksam över att de inte ligger och krampar på intensiven och ingen vet om de kommer att klara sig eller inte.
När jag stänger av programmet går jag tyst in i deras rum och ser på deras små sovande kroppar. Tänk att dom är friska! Jag anar det under som jag tar för givet varje dag.
Jag önskar så att jag kunde hålla kvar denna förundran och tacksamhet.