Jag följer dom med blicken tills dom försvinner på sina cyklar. Varje morgon står jag där i fönstret. För att jag är orolig, nej inte så. Jag följer dom med blicken för att bitar av mitt hjärta finns där ute, fladdrandes iväg på tre små cyklar.
Jag följer er med blicken så långt jag når och kan.
Jag vill skydda så långt jag förmår.
Men min blick har en gräns och det bör vara så. Snart om några år är ni långt bortom min blick. Men lova mig då; gå varsamt fram med era hjärtan.
Håll dom lysande och varma, modiga och hoppfulla.
Ja, framför allt bevara era hjärtan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
Din pappa kommer att tänka på Ordspråksboken 3:3: "Låt ej godhet och sanning vika ifrån dig. Bind dem om din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla."
SvaraRadera... samt Ords 23:15-16: "Min son, (alt min dotter i vår mindre patriarkala tid) om ditt hjärta blir vist gläder sig också mitt hjärta. Mitt innersta fröjdar sig när dina läppar talar det rätta."
Tack pappa!
SvaraRadera