Igår fälldes det gula parasollet ut! Vilken härlig seger, solen lyser och små, små ljusgröna blad syns på buskarna.
Vintern är förbi! Jag känner mig som en av det instängda gruvarbetarna som tillslut fick lämna sitt mörker. Jag överlevde, jag tog mig igenom den hårda vintern.
Det är som att vakna upp efter en mardröm; det var bara en hemsk dröm.
Nu ler ljuset vänligt igen. Nu sjunger koltrasten, nu cyklar barnen fort som vinden och nu springer Anna! Ja, för första gången på mycket länge så sprang jag så snabbt jag bara kunde.
I leken finns livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Bra syrran! Jag sprang också idag, snabbt som vinden!
SvaraRaderaDu har klarat det! Halleluja!
SvaraRadera(Vafför sprang du? Börjat med löpning som så många? Först Facebook och nu detta..)
Nä ingen löpning, men lekte is och sol med barnen. Oj, vad jag fick springa!
SvaraRadera