Min Gud har vaknat av hunger, sökt sig en famn.
Tröstad och mättad somnat i ro.
Min Gud har lärt sig att gå, snubblat och fallit.
Rest sig och fortsatt ännu några steg.
Han som bär allt har själv blivit buren!
Han är Emanuel. Gud med oss!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Det är detta endast detta skönheten kallar mig till Blommande grenar om våren Havets rullande vågor Kvällshimlens outsägliga färger Ögats...
-
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar