söndag 13 oktober 2019

Min papperslapp

Ja, jag tappade min papperslapp
där allt det viktiga och vackra stod skrivet.

Hela dagen låg lappen på landsvägen.
Sol och damm.
Skosulor och grus.
Och mot kvällen piskande regn.

Hopknycklad, nästintill uppluckrad.
Stryker varsamt ut min förlorade lapp.
Suddigt bläck, utan början och slut.
Diffus, utan fasta konturer.

Kämpar, vill tyda tecken.
Vill veta vad det står - vem jag är.
Sakta stava mig igenom allt jag mist.
Sakta vinna tillbaka mig själv.
Återuppstå.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest  är bön i sig  Din trasighet ett öppet sår  Finns det en starkare bön  Dina tunga suc...