Ja, jag tappade min papperslapp
där allt det viktiga och vackra stod skrivet.
Hela dagen låg lappen på landsvägen.
Sol och damm.
Skosulor och grus.
Och mot kvällen piskande regn.
Hopknycklad, nästintill uppluckrad.
Stryker varsamt ut min förlorade lapp.
Suddigt bläck, utan början och slut.
Diffus, utan fasta konturer.
Kämpar, vill tyda tecken.
Vill veta vad det står - vem jag är.
Sakta stava mig igenom allt jag mist.
Sakta vinna tillbaka mig själv.
Återuppstå.
söndag 13 oktober 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Orkar inte be säger du din sorg din längtan din ångest är bön i sig Din trasighet ett öppet sår Finns det en starkare bön Dina tunga suc...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar