Te och mörk choklad.
Samtal som berör.
Närhet.
Och däremellan:
Tyngden att bära.
Ensamhetens lod sänkes i bottenlöst vatten.
Jobbmöte, projektors brusande.
Säger rätt saker.
Kompetent.
Och däremellan:
Nattens svarta timmar
Kroppen skakar, själen skriker.
Lagar god och näringsrik mat.
Fjantar och skrattar med barnen.
Närvarande.
Och däremellan:
Förlamande motvilja.
Orkar inte.
Vill inte mer.
På knä med händerna mot himlen.
Läppar snuddar det eviga.
Överlåten.
onsdag 25 september 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att växa i helighet Ibland i klara stunder ser jag alla förspillda tillfällen, så ofta de runnit mig ur händerna. Om och om igen har de lagt...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
-
Tankar efter fastereträtt Fikonträdet Hugg ner tålamodet slut Utan frukt inget existensberättigande Trädgårdsmästaren ber bevakande låt st...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar