En del känner inte ens till att stigen finns.
Somliga anar, söker på måfå.
Några minns, men har gått vilse.
Stigen växer igen, bli osynlig.
Snår av stress och brådska, taggiga grenar.
Vem kan då komma fram?
Stormar välter träd,
tunga, mörka stammar - svek och bitterhet.
Vem orkar röja?
Skymning faller, natt och ångest.
Vem kan då se?
men stigen glöder svagt i mörkret
En sällsam ton.
En grå liten fågels lockrop.
Så oansenlig, så lätt att avfärda.
Enträgen. Vill att du ska följa.
Våga.
Lyssna till behov, till djupaste längtan.
Återfinna.
När du funnit stigen, trampa upp den!
Överge den aldrig.
Lova mig det.
En glipa i tiden, en glänta i skogen.
Ständigt vänder jag åter.
Här där ljuset alltid strålar.
En mittpunkt där livets alla ekrar kan få fäste.
Här blir jag mottagen, omfamnad.
Uppbjuden till dans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...
-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres... -
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar