En del känner inte ens till att stigen finns.
Somliga anar, söker på måfå.
Några minns, men har gått vilse.
Stigen växer igen, bli osynlig.
Snår av stress och brådska, taggiga grenar.
Vem kan då komma fram?
Stormar välter träd,
tunga, mörka stammar - svek och bitterhet.
Vem orkar röja?
Skymning faller, natt och ångest.
Vem kan då se?
men stigen glöder svagt i mörkret
En sällsam ton.
En grå liten fågels lockrop.
Så oansenlig, så lätt att avfärda.
Enträgen. Vill att du ska följa.
Våga.
Lyssna till behov, till djupaste längtan.
Återfinna.
När du funnit stigen, trampa upp den!
Överge den aldrig.
Lova mig det.
En glipa i tiden, en glänta i skogen.
Ständigt vänder jag åter.
Här där ljuset alltid strålar.
En mittpunkt där livets alla ekrar kan få fäste.
Här blir jag mottagen, omfamnad.
Uppbjuden till dans.
onsdag 20 november 2019
Källsprång
En enda mening, ett enda litet ord.
På ett ögonblick målas en tavla i mitt inre.
Sal efter sal med målningar.
Att vandra rakt in i.
Det outsägliga, det svårfångade
- långt bortom orden.
Höga valv och pelargångar.
Här vill jag stanna.
Begrunda.
Här vill jag rota mig.
Bottna.
Här är mitt hemland.
Doft av evighet.
På ett ögonblick målas en tavla i mitt inre.
Sal efter sal med målningar.
Att vandra rakt in i.
Det outsägliga, det svårfångade
- långt bortom orden.
Höga valv och pelargångar.
Här vill jag stanna.
Begrunda.
Här vill jag rota mig.
Bottna.
Här är mitt hemland.
Doft av evighet.
söndag 17 november 2019
Vara sig själv trogen
Som en hind i skogsbrynet har jag skymtat henne.
Vaksam och skygg.
Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.
Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.
Viska ro och frid.
Viska förlåt.
Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.
Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.
Vaksam och skygg.
Nära vill jag komma.
Talar mjuk, lockar och kallar.
Vill stryka henne över den skälvande kroppen.
Slå armarna om hennes hals.
Förjaga skräcken ur hennes ögon.
Viska ro och frid.
Viska förlåt.
Som hon har jagats, drivits på flykten.
Långa rivsår i huden.
Övergivits.
Nu är tid att tätt stå vid hennes sida.
Lova henne att vara trogen.
lördag 9 november 2019
Där mötet sker
Till en enda punkt, det är hit jag ska.
På irrvägar och omvägar går min väg, men alltid mot målet.
Allt syftar till att nå denna punkt, nej, det är inte en punkt.
Det är ett tillstånd- ett varande.
Ett ständigt blivande.
Som jag stretat och kämpat emot,
ett barn som inte vill lämna det kända.
Allt lidande, all smärta har just detta syfte- att födas.
Vilken kamp, att våga lyfta blicken och möta sig själv.
Och mer än så, att möta Han som är.
På irrvägar och omvägar går min väg, men alltid mot målet.
Allt syftar till att nå denna punkt, nej, det är inte en punkt.
Det är ett tillstånd- ett varande.
Ett ständigt blivande.
Som jag stretat och kämpat emot,
ett barn som inte vill lämna det kända.
Allt lidande, all smärta har just detta syfte- att födas.
Vilken kamp, att våga lyfta blicken och möta sig själv.
Och mer än så, att möta Han som är.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Dagordningen av Éric Vuillard Vilket språk och vilket budskap! Låt dig inte luras av den tråkiga framsidan, detta är en bok att sugas in i o...

-
“Västerlandets nederlag” Emmanuel Todd Medias ofta enögda analyser är både frustrerande och skrattretande. Därför var det med stort intres...
-
Det är morgon och Gabbi har börjat dagen med en utomordentligt god intetion: "Idag ska jag inte ha låkigt"! Under hösten har den v...
-
Inströmmande Urgröpt Tömd Tillintetgjord Själen ett gapande sår En välsignelse - nu kan Du fylla mig strömma in i tomrummet När allt bry...